Previous: Selena visste om att det hänt något igår. Jag skickade henne några vackra svordomar i huvudet.

”Men hallå! Nu får du väl ge dig? Har du blivit senil helt plötsligt?”

”MEN BERÄTTA VAFAN SOM HAR HÄNT DÅ?!” Skrek jag åt honom. För några sekunder såg det ut som om han blivit hörselskadad.

Han öppnade munnen för att säga något, men tvekade och stängde den igen.

När han till slut kom fram till vad han skulle säga var det inte mycket som kom ut.

”Fråga nån annan.” Mumlade han.

Sedan vände han sig om, öppnade fönstret och klättrade över till sig.

”SELENA?! Nu är jag riktigt SUR på dig, och DU SKA RINGA MIG TILLBAKA NÄR DU FÅR DET HÄR!” Skrek jag till telefonen för att hon skulle förstå min ilska när hon klivit av det där planet och landat i Frankrike.

Sedan ringde jag till Justin.

”Yo, Lisa! Vad händer?” Han lät glad.

”Det kan väl du berätta?” Svarade jag irriterat. Han började skratta.

”Tyvärr fick jag inte det, så skyll allt på Selena! Det var inte mitt fel!”

”Bara så att du vet så försökte Marc precis kyssa mig, så jag är jäkligt förbannad just nu, och har ont som fan i huvudet.”

Han skrattade.

”Du får ta det med Selena. Jag är påväg till Scooter för att snacka business.” Jag mumlade några svordomar innan jag la på utan ett hejdå.

Några minuter senare satt jag framför teven med en stor popcorn skål i famnen och kollade på film.

 

När Selena senare berättade vad som exakt hade hänt kvällen innan kunde jag inte ens föreställa mig det i huvudet.

Jag kan inte förstå hur jag kunde göra något sådant, jag har aldrig haft några sådanna tankar om Marc.

Men tydligen hade han det om mig, och förstod inte att när man är full så gör man inte helt normala saker, och han borde ha fattat att jag inte var intresserad av honom på det sättet.

Filmen var slut för länge sen, och nu satt jag och kollade på ett helt random program.

”Hej gumman!” Mamma kom in i rummet.

Jag grymtade tillbaka. Hon skrattade mjukt och satte sig vid mina fötter.

”Vart har du varit hela dan?” Frågade jag henne.

”Hos Anna.” Svarade hon uttråkat.

”Anna? Varför då?”

”För att du hade en fest igårkväll och jag ville inte störa, så då gick jag till Anna.”

”Jaså.” Mumlade jag.

Det blev en lång paus.

”Så.. Din lärare är inte så glad.” Jag fasade för vad som skulle komma härnäst.

”Du har inte gjort några läxor, och du jobbar inte på lektionerna, och med den här ledigheten..” Först trodde jag att hon skulle tvinga mig att plugga veckan jag skulle till Canada, men det gick åt andra hållet.

”..Så jag tycker du ska hoppa av skolan.” Jag skrek rakt ut av glädje.

Hon skrattade och log stort mot mig.

”Jag skulle ha dött för att få höra det när jag var i din ålder.” Sa hon och skrattade.

”Men.. Kommer inte jag att bli helt nollad då och inte kunna få jobb?” Frågade jag, men hon flinade.

”Jag tycker att livets erfarenheter lär dig mer än vad skolan gör. Och du är ju inte precis dum.”

”Åhh! Jag älskar dig mamma!” Jag kastade mig på henne och gav henne en lite konstig kram.

 

Nästa dag åkte jag och mamma lite tidigare till studion för att hon ville städa lite.

Hon bad mig flera gånger att jag skulle hjälpa till, men efter att jag sagt nej några gånger gav hon upp.

Tillslut somnade jag på fotöljen i studion.

Jag vaknade av att någon ruskade om mig.

Jag öppnade ögonen och såg Justins vita leende ovanför mig.

”Vad håller du på med..?” Frågade jag irriterat och trött. Jag sträckte på mig.

”Jag väcker dig.” Sa han och flinade.

”Jag tänkte att vi två skulle åka och käka.” Jag reste mig upp och ignorerade hans luncherbjudande.

Jag hasade genom korridoren, påväg ut, för lite frisk luft när jag upptäckte att han följde efter mig.

”Vad vill du nu då?” Frågade jag ännu en gång surt.

”Jag  är hungrig.” Gnällde han.

”Ät med dina kompisar.” Mumlade jag tillbaka och satte mig ner på trappan i solskenet.

”Du är min kompis.” Sa han och satte sig bredvid mig.

”Jag är inge hungrig.” Sa jag och fnös.

”Men då får du väl följa med då!” Sa han och jag orkade inte tjaffsa.

Jag gav med mig, så han tog mig till en italiensk resturang.

”Seriöst? Kan vi inte gå till donken bara..?” Han fnös. ”Du ska ju ändå inte äta.”

Jag suckade och följde med honom in.

 

”Usch. Det där var det äckligaste jag någonsin sett.” Sa jag och vi satte oss i hans bil.

”Det var pasta.” Svarade han och startade bilen.

”MED SÅS!?” Utbröt jag med en aggresiv handgest. Han suckade och flinade.

Vi körde iväg till studion igen.

Justins telefon började ringa precis när vi parkerat utanför.

Jag snodde den från han och svarade med en basröst.

”Hallå?” Justin började först skratta, men försökte sen ta mobilen ifrån mig.

”Hej.. Är det Justin? Whatever, vi har genrep i arenan. Kom hit.”

”Okej. Jag kommer.” Jag la på och gav telefonen till Justin.

”Vem var det..?” Frågade han och la den i fickan.

”Öhh.. Jag vet faktiskt inte, men vi skulle till arenan för genrep.” Han suckade och så körde vi iväg igen.

 

Jag satt längst bak i arenan med en kille jag aldrig sett förut. Han hette Bob.

”Det här suger..” Sa jag och kollade uttråkat på Justin som dansade på scenen.

”Vad gör du här då?” Frågade han med världens mörkaste röst.

”Han drog hit mig.” Svarade jag och gjorde en gest mot Justin.

Bob mumlade något ohörbart och jag orkade inte fråga vad han sa.

Efter några minuter gick Bob, förmodlingen för att jag var dåligt sällskap.

 

Tio minuter senare hade jag dötråkigt och tillslut gick jag därifrån. Jag skickade ett sms till Justin att jag åkte hem.

Tyvärr fick jag ta taxi hem, men det var ingen fara.

När jag stigit in genom dörren ångrade jag mig.

Jag ville inte tänka på Marc just nu.

Så jag gav mig ut igen och låg i solen på stranden i några timmar.

Min telefon ringde.

”Vad?” Svarade jag trött.

”Hej! Vart är du?” Det var Justin.

”På stranden.” Han svarade med ett enkelt hejdå och la sedan på.

Jag la ner telefonen igen bara för att ta upp den när den ringede igen.

”Vad vill du?” Frågade jag riktigt surt.

”Ööh.. Tackar som frågar?” Svarade Selena.

Jag satte mig upp och började skratta.

”Hej! Jag trodde det var Justin. Han ringde mig alldeles nyss.”

”Jaså? Mig med. Vad ville han?” Frågade hon misstänksamt.

”Han frågade vart jag var.”

”Okej. Typ mig med. Mysko snubbe.” Hon gjorde en paus och jag orkade inte svara.

”Men.. Whatever, jag ringde ju av en anledning. Din mamma sa att du fyllde år igår? Varför har du inte sagt något?!” Hon lät sur på mig.

Jag började skratta.

”Men big deal? Jag tycker inte om födelsedagar.”

”MEN HALLÅ?! Det är ju skitkul! Bara för det ska jag säga till Justin så får han fixa värsta festen!” Hon lät ond när hon sa det sista.

”Nej! Snälla Sel! Gör inte det! Jag lovar att jag berättar för honom, kanske efter konserten eller nåt!” Hon  trodde inte ett dugg på min lögn. Sedan lade jag till det ultimata.

”Han är väldigt stressad nu inför konserten, jag vill inte att han ska fixa ’värsta festen’ åt mig.” Jag fick till det! Hon trodde direkt på mig.

”Åh! Men stackarn! Aja, du säger nog till honom. Annars vet du att jag gör det.” Jag skrattade lite åt det, men hoppades att hon skulle glömma.

”Vi ses!” Vi sa hejdå och jag la mig ner. Min puls hade gått upp i 180 under samtalet.

Jag ville inte att Justin av alla människor skulle få reda på det. Jag kände inte för att ha en omtanke just nu.

”HEEEEY!” Jag hörde ropet komma närmare mig och jag satte mig upp.

”Hej Justin. Och..?” Han hade med sig någon kille jag aldrig sett förut.

”..Ryan.” Han sträckte fram handen.

Jag kollade på den och kollade sen på Justin. Han flinade och tog ner Ryans hand.

”Ingen idé, polarn.” Ryan gav ifrån sig ett nervöst skratt.

Nästa sekund hoppade jag på Justin som precis hade öppnat en burk med mackor.

Jag snodde den översta och sprang iväg några meter.

”GE HIT DEN DÄR!” Han reste sig upp och började jaga mig på stranden, men lyckades inte fånga mig.

Ryan satt helt generat kvar och kollade på med ett litet smile på läpparna.

När jag helt slut satte mig ner på handduken kom Justin och kastade sig över mig. Han tog min macka, som jag halvt hade ätit upp och tryckte in den i munnen.

Jag boxade till honom på axeln, lite för hårt för att säga att det var broderligt.

Han gav mig en ond blick.

När vi lugnat ner oss lite kunde vi prata lite mer normalt.

Jag fick veta lite om Ryan, egentligen var jag inte ett dugg intresserad, men jag försökte lyssna.

 

*Justins perspektiv.*

 

Vi kollade på Lisa som gick iväg för att köpa en glass.

Efter en stund bröt Ryan tystnaden.

”Fan vad hon är het.” Jag kollade förvånat på honom.

”Lisa?” Han nickade. ”Jag trodde du gillade blondiner?” Han började skratta.

”Och? Vad spelar det för roll? Hon är fortfarande het som fan.” Han flinade mot mig. Jag skakade på huvudet och suckade.

”Du måste erkänna att hon är snygg.” Sa han efter ett tag. Jag kollade på honom som om han var ett skämt.

”Hon är ju för sjutton min syster!” Utbröt jag och Ryan började skratta och lekte med sanden.

”Du tycker fortfarande att Lisa är snygg.” Sa han och lät sjukt envis.

”Okej, hon ser bra ut.. Men hon är inte snyggare än..” Mer han jag inte säga innan ett gapskratt bröt ut bakom mig.

Jag kollade dit och såg Lisa ligga böjd i sanden och skratta ihjäl sig. Hon hade hört. Mina kinder skiftade färg på direkten och jag var tvungen att kolla bort. Istället mötte jag Ryans blick. Han bet sig i läppen och försökte hålla sig för skratt.

”Sorry man, jag såg henne inte.” Sa han ärligt. Han såg faktiskt också lite generad ut.

Lisa hade slutat skratta och satte sig på sin handduk framför oss.

”Tack Justin, det där gjorde min dag.” Sa hon och sedan började hon flabba igen. Det här var extremt pinsamt.

 

------------------------------------

Öhh. Har ingen speciellt bra ursäkt att ge er nu, för att jag inte skrivit.. Höhö.. Men nu skrev jag, hoppas ni gillar det! :)