Kapitel 7 - If you lie to me, I'll lie to you
Previous: Selena visste om att det hänt något igår. Jag skickade henne några vackra svordomar i huvudet.
”Men hallå! Nu får du väl ge dig? Har du blivit senil helt plötsligt?”
”MEN BERÄTTA VAFAN SOM HAR HÄNT DÅ?!” Skrek jag åt honom. För några sekunder såg det ut som om han blivit hörselskadad.
Han öppnade munnen för att säga något, men tvekade och stängde den igen.
När han till slut kom fram till vad han skulle säga var det inte mycket som kom ut.
”Fråga nån annan.” Mumlade han.
Sedan vände han sig om, öppnade fönstret och klättrade över till sig.
”SELENA?! Nu är jag riktigt SUR på dig, och DU SKA RINGA MIG TILLBAKA NÄR DU FÅR DET HÄR!” Skrek jag till telefonen för att hon skulle förstå min ilska när hon klivit av det där planet och landat i Frankrike.
Sedan ringde jag till Justin.
”Yo, Lisa! Vad händer?” Han lät glad.
”Det kan väl du berätta?” Svarade jag irriterat. Han började skratta.
”Tyvärr fick jag inte det, så skyll allt på Selena! Det var inte mitt fel!”
”Bara så att du vet så försökte Marc precis kyssa mig, så jag är jäkligt förbannad just nu, och har ont som fan i huvudet.”
Han skrattade.
”Du får ta det med Selena. Jag är påväg till Scooter för att snacka business.” Jag mumlade några svordomar innan jag la på utan ett hejdå.
Några minuter senare satt jag framför teven med en stor popcorn skål i famnen och kollade på film.
När Selena senare berättade vad som exakt hade hänt kvällen innan kunde jag inte ens föreställa mig det i huvudet.
Jag kan inte förstå hur jag kunde göra något sådant, jag har aldrig haft några sådanna tankar om Marc.
Men tydligen hade han det om mig, och förstod inte att när man är full så gör man inte helt normala saker, och han borde ha fattat att jag inte var intresserad av honom på det sättet.
Filmen var slut för länge sen, och nu satt jag och kollade på ett helt random program.
”Hej gumman!” Mamma kom in i rummet.
Jag grymtade tillbaka. Hon skrattade mjukt och satte sig vid mina fötter.
”Vart har du varit hela dan?” Frågade jag henne.
”Hos Anna.” Svarade hon uttråkat.
”Anna? Varför då?”
”För att du hade en fest igårkväll och jag ville inte störa, så då gick jag till Anna.”
”Jaså.” Mumlade jag.
Det blev en lång paus.
”Så.. Din lärare är inte så glad.” Jag fasade för vad som skulle komma härnäst.
”Du har inte gjort några läxor, och du jobbar inte på lektionerna, och med den här ledigheten..” Först trodde jag att hon skulle tvinga mig att plugga veckan jag skulle till Canada, men det gick åt andra hållet.
”..Så jag tycker du ska hoppa av skolan.” Jag skrek rakt ut av glädje.
Hon skrattade och log stort mot mig.
”Jag skulle ha dött för att få höra det när jag var i din ålder.” Sa hon och skrattade.
”Men.. Kommer inte jag att bli helt nollad då och inte kunna få jobb?” Frågade jag, men hon flinade.
”Jag tycker att livets erfarenheter lär dig mer än vad skolan gör. Och du är ju inte precis dum.”
”Åhh! Jag älskar dig mamma!” Jag kastade mig på henne och gav henne en lite konstig kram.
Nästa dag åkte jag och mamma lite tidigare till studion för att hon ville städa lite.
Hon bad mig flera gånger att jag skulle hjälpa till, men efter att jag sagt nej några gånger gav hon upp.
Tillslut somnade jag på fotöljen i studion.
Jag vaknade av att någon ruskade om mig.
Jag öppnade ögonen och såg Justins vita leende ovanför mig.
”Vad håller du på med..?” Frågade jag irriterat och trött. Jag sträckte på mig.
”Jag väcker dig.” Sa han och flinade.
”Jag tänkte att vi två skulle åka och käka.” Jag reste mig upp och ignorerade hans luncherbjudande.
Jag hasade genom korridoren, påväg ut, för lite frisk luft när jag upptäckte att han följde efter mig.
”Vad vill du nu då?” Frågade jag ännu en gång surt.
”Jag är hungrig.” Gnällde han.
”Ät med dina kompisar.” Mumlade jag tillbaka och satte mig ner på trappan i solskenet.
”Du är min kompis.” Sa han och satte sig bredvid mig.
”Jag är inge hungrig.” Sa jag och fnös.
”Men då får du väl följa med då!” Sa han och jag orkade inte tjaffsa.
Jag gav med mig, så han tog mig till en italiensk resturang.
”Seriöst? Kan vi inte gå till donken bara..?” Han fnös. ”Du ska ju ändå inte äta.”
Jag suckade och följde med honom in.
”Usch. Det där var det äckligaste jag någonsin sett.” Sa jag och vi satte oss i hans bil.
”Det var pasta.” Svarade han och startade bilen.
”MED SÅS!?” Utbröt jag med en aggresiv handgest. Han suckade och flinade.
Vi körde iväg till studion igen.
Justins telefon började ringa precis när vi parkerat utanför.
Jag snodde den från han och svarade med en basröst.
”Hallå?” Justin började först skratta, men försökte sen ta mobilen ifrån mig.
”Hej.. Är det Justin? Whatever, vi har genrep i arenan. Kom hit.”
”Okej. Jag kommer.” Jag la på och gav telefonen till Justin.
”Vem var det..?” Frågade han och la den i fickan.
”Öhh.. Jag vet faktiskt inte, men vi skulle till arenan för genrep.” Han suckade och så körde vi iväg igen.
Jag satt längst bak i arenan med en kille jag aldrig sett förut. Han hette Bob.
”Det här suger..” Sa jag och kollade uttråkat på Justin som dansade på scenen.
”Vad gör du här då?” Frågade han med världens mörkaste röst.
”Han drog hit mig.” Svarade jag och gjorde en gest mot Justin.
Bob mumlade något ohörbart och jag orkade inte fråga vad han sa.
Efter några minuter gick Bob, förmodlingen för att jag var dåligt sällskap.
Tio minuter senare hade jag dötråkigt och tillslut gick jag därifrån. Jag skickade ett sms till Justin att jag åkte hem.
Tyvärr fick jag ta taxi hem, men det var ingen fara.
När jag stigit in genom dörren ångrade jag mig.
Jag ville inte tänka på Marc just nu.
Så jag gav mig ut igen och låg i solen på stranden i några timmar.
Min telefon ringde.
”Vad?” Svarade jag trött.
”Hej! Vart är du?” Det var Justin.
”På stranden.” Han svarade med ett enkelt hejdå och la sedan på.
Jag la ner telefonen igen bara för att ta upp den när den ringede igen.
”Vad vill du?” Frågade jag riktigt surt.
”Ööh.. Tackar som frågar?” Svarade Selena.
Jag satte mig upp och började skratta.
”Hej! Jag trodde det var Justin. Han ringde mig alldeles nyss.”
”Jaså? Mig med. Vad ville han?” Frågade hon misstänksamt.
”Han frågade vart jag var.”
”Okej. Typ mig med. Mysko snubbe.” Hon gjorde en paus och jag orkade inte svara.
”Men.. Whatever, jag ringde ju av en anledning. Din mamma sa att du fyllde år igår? Varför har du inte sagt något?!” Hon lät sur på mig.
Jag började skratta.
”Men big deal? Jag tycker inte om födelsedagar.”
”MEN HALLÅ?! Det är ju skitkul! Bara för det ska jag säga till Justin så får han fixa värsta festen!” Hon lät ond när hon sa det sista.
”Nej! Snälla Sel! Gör inte det! Jag lovar att jag berättar för honom, kanske efter konserten eller nåt!” Hon trodde inte ett dugg på min lögn. Sedan lade jag till det ultimata.
”Han är väldigt stressad nu inför konserten, jag vill inte att han ska fixa ’värsta festen’ åt mig.” Jag fick till det! Hon trodde direkt på mig.
”Åh! Men stackarn! Aja, du säger nog till honom. Annars vet du att jag gör det.” Jag skrattade lite åt det, men hoppades att hon skulle glömma.
”Vi ses!” Vi sa hejdå och jag la mig ner. Min puls hade gått upp i 180 under samtalet.
Jag ville inte att Justin av alla människor skulle få reda på det. Jag kände inte för att ha en omtanke just nu.
”HEEEEY!” Jag hörde ropet komma närmare mig och jag satte mig upp.
”Hej Justin. Och..?” Han hade med sig någon kille jag aldrig sett förut.
”..Ryan.” Han sträckte fram handen.
Jag kollade på den och kollade sen på Justin. Han flinade och tog ner Ryans hand.
”Ingen idé, polarn.” Ryan gav ifrån sig ett nervöst skratt.
Nästa sekund hoppade jag på Justin som precis hade öppnat en burk med mackor.
Jag snodde den översta och sprang iväg några meter.
”GE HIT DEN DÄR!” Han reste sig upp och började jaga mig på stranden, men lyckades inte fånga mig.
Ryan satt helt generat kvar och kollade på med ett litet smile på läpparna.
När jag helt slut satte mig ner på handduken kom Justin och kastade sig över mig. Han tog min macka, som jag halvt hade ätit upp och tryckte in den i munnen.
Jag boxade till honom på axeln, lite för hårt för att säga att det var broderligt.
Han gav mig en ond blick.
När vi lugnat ner oss lite kunde vi prata lite mer normalt.
Jag fick veta lite om Ryan, egentligen var jag inte ett dugg intresserad, men jag försökte lyssna.
*Justins perspektiv.*
Vi kollade på Lisa som gick iväg för att köpa en glass.
Efter en stund bröt Ryan tystnaden.
”Fan vad hon är het.” Jag kollade förvånat på honom.
”Lisa?” Han nickade. ”Jag trodde du gillade blondiner?” Han började skratta.
”Och? Vad spelar det för roll? Hon är fortfarande het som fan.” Han flinade mot mig. Jag skakade på huvudet och suckade.
”Du måste erkänna att hon är snygg.” Sa han efter ett tag. Jag kollade på honom som om han var ett skämt.
”Hon är ju för sjutton min syster!” Utbröt jag och Ryan började skratta och lekte med sanden.
”Du tycker fortfarande att Lisa är snygg.” Sa han och lät sjukt envis.
”Okej, hon ser bra ut.. Men hon är inte snyggare än..” Mer han jag inte säga innan ett gapskratt bröt ut bakom mig.
Jag kollade dit och såg Lisa ligga böjd i sanden och skratta ihjäl sig. Hon hade hört. Mina kinder skiftade färg på direkten och jag var tvungen att kolla bort. Istället mötte jag Ryans blick. Han bet sig i läppen och försökte hålla sig för skratt.
”Sorry man, jag såg henne inte.” Sa han ärligt. Han såg faktiskt också lite generad ut.
Lisa hade slutat skratta och satte sig på sin handduk framför oss.
”Tack Justin, det där gjorde min dag.” Sa hon och sedan började hon flabba igen. Det här var extremt pinsamt.
------------------------------------
Öhh. Har ingen speciellt bra ursäkt att ge er nu, för att jag inte skrivit.. Höhö.. Men nu skrev jag, hoppas ni gillar det! :)
TÄVLING! Vinn ett Justin Bieber skal!
Kapitel 6 - When the truth comes out..
Previous: ”Skojar du?! Är han oskuld?!” Jag började skratta och satt min bulle i halsen, så mitt skratt slutade som världens hostningar.
Selena skrattade till slut åt mig, även fast hon var väldigt förvirrad. När vi tillslut lugnat ner oss frågade hon mig vad som var fel med det.
”Men hallå, hörde du inte att Justin och Marc babblade om deras 'Erfarenheter' med tjejer?” Jag var tvungen att sluta min mening lite tidigare för att jag var tvungen att skratta lite till.
”Men gud, sa han..?”
”Jaaa!” Vi började skratta igen.
”Ta inte illa upp, men jag kommer använda det där mot honom en vacker dag..” Sa jag och log.
”Gör det.” Hon flinade mot mig.
Imorgon skulle Selena åka iväg igen, någon gång på förmiddagen, så Justin skulle ta henne till någon romantisk resturang ikväll.
Vi åkte hem till mig och hon hade med sig en fantastisk klänning som hon skulle ha på sig och några underbara skor jag aldrig skulle förstå hur hon kunde gå i.
Vi fixade henne i ungefär en timme, och sen skulle de åka.
Jag åt min middag den kvällen med mamma och Adam.
”Jag hörde att du fått en pojkvän.” Sa Adam retsamt medan vi åt.
”Jag hörde att du lärt dig stava.” Mamma puttade till mig och gav mig en varnande blick.
Adam lipade åt mig.
”Stackars kille.” Muttrade han och skakade på huvudet.
”Vem har sagt att jag skaffat pojkvän?” Frågade jag efter ett tag.
”Facebook.” Svarade han och kollade nyfiket på mig.
”Aha. Men det har jag inte, så det kan du säga till alla dina tolvåriga vänner.”
”Mina vänner är lika gamla som dig!” Sa han irriterar och jag skrattade högt.
Adam var fjorton, men han hade vänner som gick i min klass. Jag skulle dock inte kalla dem vänner, men..
”JIHAAAAA!” Skrek jag och hoppade ur soffan.
Mamma skrattade bakom mig.
”De kommer ändå förlora, men ett mål räknas ju alltid.” Vi kollade på fotboll, Chelsea spelade. Mitt favoritlag genom tiderna.
Adam sprang in i rummet från köket.
”VEM GJORDE MÅL?”
”CHELSEA!” Skrek jag och han skrek dubbelt så högt efter mig och sprang sedan in i köket efter att ha sett repris på målet.
Min mobil vibrerade och jag tog upp den från fickan. Justin.
”Vi ska till Canada efter konserten, hänger du med?” Jag log. Att han smsade när de åt var bara för töntigt.
”Mamma, kan du ta ledigt från skolan till mig om en vecka? Jag hade tänkt åka till Canada med Justin..”
*Justins perspektiv. *
”Släpp av mig hos Lisa.” Sa Selena plötsligt. Jag kollade på henne med höjda ögonbryn.
”Lisa?” Frågade jag och vände blicken mot vägen igen och bytte riktning mot Lisas hus. ”Vad ska du göra där?”
”Jag tänkte sova där.” Sa hon och flinade mot mig och började sedan skratta när hon såg min förvånade blick.
”Har ni blivit bästisar nu, typ?” Hon skrattade till igen.
”Haha, näe. Vi är bara vänner.”
”Jaså? Vad gör ni då, när ni är med varandra..?” Frågade jag med lite ironisk ton.
”Snackar skit om dig.” Hon blinkade med ena ögat.
Jag skakade på huvudet och skrattade till. Jag stannade bilen utanför henne hus.
”Tack älskling.” Vi kysstes och sedan öppnade hon dörren och gick ut.
Jag åkte iväg till hotellet.
*Lisas. *
”YO!” Skrek jag när jag såg Selena.
”Jag trodde du skulle komma mycket senare, klockan är ju bara nio..” Sa jag till henne när vi gick upp till mitt rum.
”Det trodde jag också, men här är jag!” Hon skrattade.
”Mamma riggade sängen åt dig, bredvid min.. Om det är okej?” Hon nickade och log stort.
”Ska du också följa med till Canada?” Frågade jag henne en stund senare när vi satt och pratade.
Hon skakade på huvudet. ”Jag har konsert i Frankrike då..”
”Det låter så mycket bättre än att möta Justins föräldrar. Dem kommer hata mig.” Sa jag sorgset. Hon började skratta.
”Varför kommer de göra det?” Frågade hon och jag skakade på huvudet och log.
”Jag kommer säkert råka säga något elakt om Justin och då kommer de förvrida det och hata mig forever.” Hon rynkade på ögonbrynen med ett litet förvirrat leende på läpparna.
”Sen när började du bry dig om andra? Justin sa alltid att du var så instängd och att du inte brydde dig om nåt.” Sa hon med samma min.
Jag tvekade inte ens innan jag svarade.
”Jag vet. Men det här betyder verkligen något för mig. Om jag sabbar det här sabbar jag en framtid som vän med Justin.” Hon log mot mig.
”Bara du är dig själv, så uppskattar de nog dig. Och om jag inte känner Justin fel så har han säkert förvarnat dem.”
Jag tog upp kudden från min säng och slog den i huvudet ett fåtal gånger innan Selena tog den och började slå mig själv med den.
Hon hade just startat ett kuddkrig med mästaren.
Jag vaknade nästa morgon med världens baksmälla.
”Åhh.. Helvete..” Suckade jag och reste på mig. Då upptäckte jag att jag låg på golvet med bara underkläder.
Mitt rum såg hemskt ut och Selena låg i sängen, under täcket.
Jag reste mig upp helt yr och skakade om henne så att hon skulle vakna.
Hon öppnade ögonen.
”Vad fan hände igår..?” Frågade jag henne och satte mig på kanten. Jag kom verkligen inte ihåg något. Innan hon hann svara var jag tvungen att springa till toan och spy.
Jag skrek några svordomar till min spegelbild, och gick sen tillbaka till henne.
Den här gången lade jag mig ner.
Hon skrattade. Hon lät helt normalt.
”Du.. Öhh.. Du drack lite för mycket.” Hon började skratta igen.
”No shit.” Mumlade jag för mig själv.
Jag sa åt henne att öppna fönstret, vilket hon glatt skuttade upp och gjorde.
*Justin. *
Selena och Lisa vinkade till varandra en sista gång innan vi skulle åka till flyplatsen.
Selena klev in i bilen och log mot mig innan hon gav mig en snabb kyss.
Jag började åka.
”Vad gjorde ni igår då?” Frågade jag. Hon började fnittra.
”Öhh.. Hon drack lite för mycket och bjöd över.. Marc..” Hon gjorde en paus för att skratta.
”Varför drack ni? Hon är bara 16 år! Jag trodde du var den vuxna här av oss..” Utbröt jag och hon började skratta ännu mer.
”Chilla! Som om jag inte vet vad hon håller på med? Jag gjorde exakt likadant när jag var 16! Bara för att du är en mes.” Jag skakade på huvudet och suckade. Hon hade en poäng där. Den enda jag var orolig för var Lisa.
”Vad gjorde hon med Marc då..?” Frågade jag efter en stund. När hon inte svarade kollade jag på henne.
”MEN SLUTA KNÄPP KORT PÅ MIG!” Hon började gapskratta och tog ner telefonen. När hon lugnat ner sig svarade hon.
”Eh. Dem var lite.. upptagna, om man säger så..” Hon började fnittra igen.
”Vet Lisa om det?” Hon fnittrade lite till.
”Näe..” Sa hon. Jag suckade och flinade mot henne.
”Hon kommer bli galen.” Sa jag och tänkte mig scenariot när hon fick veta det.
Jag öppnade fönstret och släppte in Marc, lite förvånat.
”Hej sötnos!” Han hoppade ner på golvet och kramade om mig. När han gjorde ansats att kyssa mig skrek jag och han släppte snabbt. Helt förvirrad och klart skrämd kollade han senare på mig.
”Vad i helvete tror du att du håller på med?!” Utbröt jag.
”Ehh.. Va..?” Han förstod ingenting.
”Har du slagit i skallen eller? Tror du att du bara kan komma in här och KYSSA mig?!” Jag var förbannad. Selena visste om att det hänt något igår. Jag skickade henne några vackra svordomar i huvudet.
”Men hallå! Nu får du väl ge dig? Har du blivit senil helt plötsligt?”
”MEN BERÄTTA VAFAN SOM HAR HÄNT DÅ?!” Skrek jag åt honom. För några sekunder såg det ut som om han blivit hörselskadad.
Han öppnade munnen för att säga något, men tvekade och stängde den igen.
När han till slut kom fram till vad han skulle säga var det inte mycket som kom ut.
”Fråga nån annan.” Mumlade han.
Sedan vände han sig om, öppnade fönstret och klättrade över till sig.Kapitel 5 - How you make new friends
Previous: Jag satt och åt frukost när Marc kom ner. Jag kände mig genast obekväm när han satte sig bredvid mig och började prata.
”Lyssnar du eller?” Frågade han och kollade på mig.
”Va?” Han suckade och skakade på huvudet.
Vi hann inte säga mycket mer innan Selena och Justin kom ner.Selena flinade åt mig.
”Idag måste jag och Lisa jobba.” Berättade Justin för Selena när vi ätit klart.
”Okej. Men då kan väl jag hänga med Marc tills ni kommer hem?” Hon kollade på Marc som nickade ivrigt.
Marc och Selena började planera vad de skulle göra medan jag spottade i Justins mjölk när han gick på toan.
Han vägrade dock dricka den för att jag gapskrattade när han skulle göra det.
Han gav mig 'the evil eye' och sen gick vi till hallen, tog på oss skorna och åkte till studion.
När vi kom fram hade Justin låst dörrarna innan vi hunnit komma ut, som en dålig hämnd, så jag var tvungen att slå honom tills han öppnade.
Vi kom in till studion skrattandes över att han knuffat mig i korridoren och att jag ramlat.
”Hey.” Alla hälsade när vi kom in, lite förundrade varför vi kommit samtidigt.
Hela dagen skrev vi på låtarna och skrattade. Han hade ett ganska trevligt gäng med sig.
”Okej. Justin och Lisa, ni får gå nu om ni vill. Eftersom Selena är på besök.” Mamma kollade på oss med ett leende.
Vi gick iväg tillsammans också.
När vi satt i bilen sa jag åt honom att jag ville ha glass och sa också vart.
Jag skulle till mitt favoritställe.
När jag väl var där presenterade jag Justin för honom. George, om jag glömt att berätta namnet.
Vi gick tillbaka till bilen och började åka till stranden där Selena och Marc var just nu.
”Vad tycker du om Selena..?” Frågade Justin mig efter några minuter på vägen.
”Ehh.. Vad borde jag tycka?” Han flinade.
”Jag menar, verkar hon som en bra tjej?”
”Det är väl klart. Varför frågar du mig det förresten? Det är ju du som känt henne i sådär två år?” Han skrattade till.
”Jo. Men jag måste väl fråga mina vänner vad de tycker, right?” Han gav mig ett snett leende när han sa det.
”Sen när blev vi vänner?” Frågade jag och höjde på ögonbrynen.
”Åh. Kanske när du släppte fram alla dina innersta tankar till mig?” Han flinade töntigt och jag slog till honom på armen.
”Ey! Jag kör faktiskt!” Utropade han och gjorde en gest mot vägen framför med ena handen.
”Okej.. Om vi nu är vänner får du berätta lite om dig.”
”Uhm.. Vad finns det att berätta mer än det som står överallt?” Vi började skratta åt hans urdåliga skämt.
Han berättade något gammalt minne som vi skrattade åt, men inget hemligt undslapp honom den resan.
När vi kommit fram till stranden såg vi att Marc och Selena låg och solade i tystnad på en öde strand omringad av gräs.
Justin och jag hade såklart inga badkläder med oss, men jag tog av mig min tröja, lät mina shorts sitta kvar och la mig i sanden och lät solen värma mig.
Justin följde mitt exempel och la sig bredvid Selena.
Några timmar senare hade det blivit mörkt och vi var på McDonalds och åt hamburgare.
Vi hade alla ett tag innan detta gått åt varsitt håll, bytt kläder och sedan träffats här igen.
”Imorgon vill jag shoppa.” Sa Selena när vi hade ätit klart.
”Vad ska du köpa?” Frågade Marc henne.
”Ööh.. Lite kläder?” Selena såg förvånad ut att Marc inte visste att hon shoppade utan att egentligen behöva något speciellt.
”Jag vill följa med.” Nu kollade alla förvånat på mig.
”Du?” Frågade Justin och kisade med ögonen mot mig.
Jag flinade mot honom.
”Åh! Det skulle vara jättekul! Då kanske Marc och Justin kan göra något, så får jag och Lisa spendera lite tid!” Selena såg helt hyper ut vid tanken på en tjejstund med mig.
Det var väldigt länge sen jag känt att jag haft en kompis. Någon som man kan gå och shoppa med.
Jag log mot henne och hon log stort tillbaka.
Hela den kvällen försökte jag undvika Marcs blickar han gav mig.
När det blivit sent och alla reste sig upp tog Justin mig åt sidan.
”Jag tänkte ha en spontan konsert nästa vecka, kan du följa med på den?” Jag kollade förvånat på honom.
”Vart?” Frågade jag och han ryckte på axlarna.
”Vi får se, men är du med?” Jag nickade och flinade.
”Okej.”
Vi gick till de andra och sen begav vi oss alla hem.
När jag kom innanför dörren till mitt hus kikade mamma fram.
”Hey! Du var ute sent. Men Justin. Hur gick det?” Jag gav henne en mördarblick och trängde mig förbi, och gick in i köket.
”Vi var med Selena och Marc.” Jag satte mig på en barstol och började äta några gamla popcorn.
”Jaså! Hur är det med Marc? Jag hörde att han hade ramlat och slagit sig.” Hon satte sig framför mig.
”Det är helt okej. Skadan syns knappt.” Sa jag ointresserat och kollade ner i bordet.
Det blev en tyst paus.
”Det är din födelsedag om två dagar.” Sa hon svagt och jag kollade upp mot henne.
”Jag vet.” Jag visste vad som skulle komma härnäst.
”Vad önskar du dig?”
”Att alla ska glömma den.” Jag ställde mig upp och gick upp till mitt rum. Hon gjorde inte ens ett försök att stoppa mig. Bäst för henne.
*RingRingRing*
”AAH!” Jag kastade av mig täcket och gick till skrivbordet.
Jag kollade på min Iphone.
”Men den ringer ju inte..?” Precis när jag insåg att det var min andra mobil som ringde slutade det.
Jag tog upp den och kollade.
Det var ett nr som jag inte kände igen.
Precis när jag skulle ringa det, började signalen pipa.
”Du vet att du precis väckte mig?!” Svarade jag surt.
”Ähum.. Öhh.. Ursäkta..” Jag kände inte igen rösten.
”Vem är det?” Jag satte på mig mina tofflor och gick runt i rummet. Det var tyst i luren.
”Hallå?” Frågade jag medan mina tofflor pep för varje steg.
Någon hostade och började sen prata med hög röst.
”Mitt namn är Derek och jag undrar om det finns någon som heter Lisa där?” Det lät precis som Justin, vilket det säker var.
”Vad vill du Justin?” Han började skratta.
”Hey! Öhh.. Selena undrar vart du är någonstans. Hon ville inte ringa, för hon visste inte om det var du.”
”Vad vill Selena mig?” Frågade jag med en dryg ton.
”Ni skulle ju shoppa idag?” Några barnförbjudna ord kom ur min mun innan jag talade i normal ton till honom.
”Säg till henne att jag är klar om en halvtimme.. Eller näe, förresten, en timme.” Jag kom på att jag behövde besöka duschen.
”Okej! Då… Öhh... Ses ni snart!” Jag la på och började göra mig i ordning.
”Så hur går det med Justin..?” Frågade jag Selena. Vi satt på ett café i utkanten av stan.
”Det går väl bra. Men han är så feg!” Jag kollade upp mot henne.
”Feg? Vad menar du?” Jag kunde inte komma på någon gång jag mött på Justin när han varit feg.
”Men inte på det sättet! Han vågar liksom inte lita på någon. Det är därför ni har kommit så bra överens, han litar på dig.” Hon log mot mig och återgick sedan till hennes illaluktande kaffe.
”Vadå, litar han inte på dig?” Hon suckade och himlade med ögonen.
”Det är klart han gör, men det liksom stannar där. Han litar inte ens på Marc, därför tyckte jag att Justin inte skulle följa med idag, för att jag ville att hans skulle bli mer bekväm med Marc.” En tystnad följde. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag kände visst inte Justin som jag trodde jag gjorde. Förmodligen vet han mer om mig än jag vet om honom.
Selena började skratta. Jag gav henne en konstig blick och hon svarade genom att berätta vad hon skrattade åt.
”Det är lite pinsam sak, men jag måste bara berätta det.. Jag var ju med honom på hotellet igår kväll, och vi var.. Hrm.. 'Lite upptagna', om man säger så, och så kom Kenny in, och han bara stannade i dörröppningen och kollade på oss som om vi var utomjordingar.
Och sen så mumlade han fram; 'Jag trodde att någon höll på att dö härinne.' Och så smällde han igen dörren och jag började flabba och Justin bara kollade in i väggen, liksom helt körd. Och jag frågade honom vad som var fel, och han ba; 'Det är så pinsamt.', och jag frågade såklart vad som var pinsamt och då sa han för att alla vet att han är oskuld, så...”
”VÄNTA, STOP!” Hon kollade förvånat på mig.
”Skojar du?! Är han oskuld?!” Jag började skratta och satt min bulle i halsen, så mitt skratt slutade som världens hostningar.
Selena skrattade till slut åt mig, även fast hon var väldigt förvirrad. När vi tillslut lugnat ner oss frågade hon mig vad som var fel med det.
”Men hallå, hörde du inte att Justin och Marc babblade om deras 'Erfarenheter' med tjejer?” Jag var tvungen att sluta min mening lite tidigare för att jag var tvungen att skratta lite till.
”Men gud, sa han..?”
”Jaaa!” Vi började skratta igen.
”Ta inte illa upp, men jag kommer använda det där mot honom en vacker dag..” Sa jag och log.
”Gör det.” Hon flinade mot mig.
Kapitel 4 - What friends are for
Previous: En halvtimme senare låg vi på en öde liten strand. Justin hade dränkt mig mer än tjugo gånger som hämnd, innan jag sa att jag ville sola.
Selena hade redan börjat där hon låg stilla på sanden.
Jag la mig bredvid henne med ett vakande öga på Justin.
Han la sig ner bredvid Selena med ett flin mot mig.
Jag lipade och blundade.
Efter några timmar på stranden var jag utsvulten. Så vi bestämde oss för att gå till mitt hus.
Justin fick låna en tröja från min brorsa för att jag hade dränkt hans i vattnet. Jag, vars tröja var både sandig och blöt, tog bara en annan.
Vi satt och åt bacon och bröd (Jag har dålig fantasi, och jag vägrade låta Justin laga mat.) när vi började prata om Marc.
”Hur är det med honom?” Frågade Justin. Jag ryckte på axlarna.
”Vem är Marc?” Frågade Selena. Justin började förklara om första gången de träffats.
Jag ställde mig upp med munnen full av mat och gick upp till mitt rum.
Jag kollade ut genom fönstret. Där satt han. Men en annan bok i famnen. Jag öppnade mitt fönster och kastade en penna på hans.
Han tittade förvånat upp. Sen log han.
Han öppnade fönstret och kollade på mig med ett höjt ögonbryn.
”Kom över.”
”Okej.” Han klättrade snabbt över och följde med mig ner medan jag berättade om Selena.
Vi kom ner till bordet. Båda kollade på oss.
”Hej.” De hälsade på varandra och efter någon minut pratade Marc och Selena om mobbning.
Vilket jag tyckte var extremt tråkigt.
Efter ett tiotal grimaser till Justin reste jag mig och satte mig vid teven.
Jag satte på 6:an och började kolla på Simpson.
Efter ett tag studsade soffan till och Justin satt sedan avslappnat och kollade på teven.
Jag tittade på honom. När han märkte det flinade han och vände huvudet mot mig.
”Förlåt.” Sa jag högt till honom.
”För kakan? Nä, det är lugnt.” Jag skakade på huvudet.
”Nej, jag menar för att jag var elak mot dig. Innan jag hamnade på sjukhuset. Jag borde inte ha snäst till dig, du var bara nyfiken.” Han log varmt mot mig.
”Det gör inget. Det var inte rätt av mig att ens tänka tanken. Det är liksom sådan person du är.”
”Nej, Justin. Det är inte jag.” Jag orkade inte fortsätta. Jag hade tänkt berätta allt. Om hur mitt ex dödat henne. Hur mitt skal byggdes upp och hur jag började bli elak mot personer.
Självklart hade jag inte fobi för kontakt, det var något jag intalat mig själv när jag inte ville vara i närheten av någon.
Innan jag hann tänka över det började jag berätta allt för honom, från början.
Jag märkte inte ens att jag grät innan han kramade om mig.
När mina tårar slutat komma och mina snyftningar tystnat lutade jag mig ifrån Justin och hans grepp om mig lossnade.
”Gud, vad pinsamt.” Jag började skratta åt mig själv.
”Hur kan du fortfarande ha humor?” Han flinade åt mig och gav mig en klapp på axeln innan han hjälpte mig upp ur soffan.
Jag kände mig som en hösäck när vi gick in i köket där Marc och Selena fortfarande pratade.
När de såg mina rödspränga ögon och Justins arm omkring mig gick de upp från bordet och ställde sig bredvid oss.
Jag skakade av mig Justins arm och log mot dem.
”Jag går upp en stund. Känn er som hemma.” När jag gick upp för trappan hörde jag att de frågade varandra vad som hänt mig.
Jag kände mig som en riktig tönt.
Varför skulle jag börja gråta för? Varför kunde jag inte bara få leva mitt liv som en normal person?
Eller som jag gjorde förr.
När jag var helt ensam, och världen gav mig allt jag ville ha.
När jag kom upp på mitt rum la jag mig i sängen med huvudet på kudden.
Jag suckade. Mitt rykte var så förstört.
Såklart skulle någon komma upp. När dörren till mitt rum öppnades lyfte jag upp mitt huvud och kollade upp på Selena.
Hon log mot mig.
Jag log svagt tillbaka och satte mig upp.
Hon gick fram till mig och satte sig i sängen.
”Det där var så pinsamt.” Fick jag fram efter en lång stund av tystnad.
”Näedå. Man har rätt att visa sina känslor. Det ska inte vara pinsamt.” Hon log varmt mot mig.
”Men det är inte jag. Jag har aldrig varit såhär förut.”
”Ibland finner man inte sig själv i början. Men när verkligheten kryper fram vet man vem man vill vara och vem man är.”
”Jag har aldrig vetat något om mitt liv, jag är så besatt av idag att jag inte tänker på framtiden.” Jag suckade och reste mig upp från sängen.
”Då är det kanske dags att ändra sig?” Hon sa det som en fråga, men jag såg att hon var seriös. Hon ville verkligen hjälpa mig, även fast jag precis träffat henne.
En timme senare satt vi och kollade på film i mitt rum.
Jag kom inte ihåg vad filmen hette, men det var enormt mycket bilar i den och jag och Selena hade redan börjat småprata om annat.
”Hur är det med dig och Justin då?” Viskade jag till henne. Hon log stort.
”Åh. Han är så söt. Jag tror verkligen att han är den rätte.” Jag log tillbaka.
”Hur är det med dig och Marc?” Frågade hon tyst.
”Mig och Marc? Vad menar du? Vi är inte tillsammans.” Hon flinade åt mitt förvånade uttryck.
”Men han är så kär. Har du inte sett blickarna?” Jag skakade förfärat på huvudet.
Hon skrattade till och Justin gav oss en ond blick.
Jag lipade åt honom och Selena skrattade ännu högre.
”Ni kommer så bra överens.” Viskade hon till mig.
”Jag och Marc?” Hon skakade på huvudet. ”Du och Justin.”
Jag höjde ett ögonbryn. ”Jaså? Hur kom du fram till det?” Hon ryckte på axlarna.
”Ni fungerar så bra ihop. Utan att bråka.”
”Skojar du? Vi bråkar hela tiden.” Hon skakade på huvudet.
”Ni bråkar inte, ni bara..” Hon fnittrade till.
Justin blängde på henne.
Efter den filmen var alla helt slut och utan att tänka oss för somnade vi alla i en hög på min säng.
Det var helt tyst i rummet när jag vaknade nästa morgon.
Morgonens sol lyste in genom fönstret.
Jag satte mig upp och såg att de alla tre sov som stockar.
Justin låg farligt nära kanten, och jag kunde inte låta bli att putta ner honom.
Han skrek när han vaknade, vilket väckte alla andra.
”VAD HÅLLER DU PÅ MED?!” Skrek han och jag började gapskratta och gick ut ur rummet innan han var pigg nog att jaga mig.
Jag satt och åt frukost när Marc kom ner. Jag kände mig genast obekväm när han satte sig bredvid mig och började prata.
”Lyssnar du eller?” Frågade han och kollade på mig.
”Va?” Han suckade och skakade på huvudet.
---------------------------
Nå, vad tycks? Kommentera!
Hoppas ni gillar det! Säg gärna till om ni har några idéer, eller önskemål :)Kapitel 3 - Love is all you need in life
”Bra.” Jag skrattade till. ”Precis vad det låter som.”
Han började också skratta.
”Jag går nu. Mamma måste vara galen.” Även fast jag visste att hon inte var det ville jag hem. Jag hade ett stort behov att av duscha efter jag haft kontakt med någon.
”Okej.” Han låg kvar i sängen och blundade medan jag klev ut ur fönstret.
När jag kom ner till köket satt mamma och läste tidningen.
”Hej.” Sa jag och gick till köket och började fixa frukost.
”Hej, gumman. Vart tog du vägen efter ditt utbrott? Justin kom tillbaka och ville inte berätta något.”
”Eh.. Jag gick till Marc. Han behövde.. Öh.. Hjälp med läxan.”
”Jaså?”
”Mhm..” Jag tog min macka och satte mig framför mamma.
”I helgen kommer du var ensam. Jag och gänget ska till vegas.”
”Får jag följa med?” Frågade jag och flinade mot henne.
”När du blir äldre.” Svarade hon med ett större flin. Jag fnös ironiskt och tryckte in mackan i munnen.
Lite senare på dagen, runt kl.1, gick jag till planen igen. Då såg jag att Justin och hans vänner var där. När jag såg det, vände jag direkt och bytte bollen mot skateboarden.
Sen gick jag till parken och mina vanliga rutiner sattes igång.
Åka lite, köpa glass, prata med killen i kiosken, åka lite till.
Vid tre satt jag på en bänk och kollade ut över parken. Tänkte över livet.
När jag blev psykad på duvornas irriterande läte satte jag på musik på mobilen och stoppade in hörlurarna i öronen.
Jag lutade mig mot ryggstödet.
Efter ungefär tio minuter pickade någon på min axel.
Jag vände mig om och drog ut hörlurarna när jag såg att det var Justin.
”Följer du efter mig på nåt sätt?” Frågade jag honom med en otrevlig ton.
Han log oskyldigt.
”Hur är det med Marc?”
”Bra.” Svarade jag ointresserat och vände mig tillbaka.
Han gick runt bänken och satte sig bredvid mig.
”Varför är du såhär?” Frågade han nyfiket och kollade på mig med stora ögon.
”Hurdå?” Jag visste precis vad han menade.
”Varför du är känslolös, kall och extremt otrevlig?”
”Well, det är inte ditt problem. Så jag tycker att du ska strunta fullständigt i mig och hur jag beter mig och koncentrera dig på din musik.”
Jag reste mig upp och började gå bort. Hem.
Han tog tag i min arm och stoppade mig.
”Det rör mig eftersom jag ska jobba med dig.”
”Låt mig bara va.” Jag ryckte mig lös och började gå igen. Samma takt, samma steg. Aldrig för desperat, aldrig för rädd för att skämma bort mig.
”Lisa, kom igen. Ge mig en till chans.” Jag stannade. Hans röst var seriös.
Sedan vände jag mig om och tog några hårda steg så att jag hamnade framför honom.
Jag höll upp ett varnande finger.
”Låt mig va, eller så får du se vad jag är kapabel att göra. Okej? Jag är inte rädd för att slå dig och jag kommer inte tveka.”
Jag vet inte varför jag blivit så känslig. Det kanske var för att det aldrig var någon som frågat mig samma fråga. Aldrig någon som försökte lära känna mig på riktigt.
Jag gick därifrån. Inga fler ord kom ur hans mun.
Nu gick jag inte hem. Jag gick till skogen.
Det var den enda platsen jag kände mig fri. Fri att tänka, fri att gråta.
Mina tårar forsade ner för kinderna medan mina tankar kretsade runt min gamla bästis. Amanda.
Jag började springa i blindo längre och längre in i skogen tills jag snubblade och ramlade.
Skriket kom ur min mun utan att jag ville det.
Jag låg kvar. Jag hade ingen ork att resa mig. Jag ville inte ens.
Jag huttrade till av kylan och långsamt föll jag i sömn av utmattning.
*Justins perspektiv.*
”När kommer hon att vakna?” Frågade jag läkaren som kommit in i rummet.
”Det är osäkert. Hennes tillstånd är stabilt, men med tanke på kylan hon uthärdat, medan hon sovit, så kan det dröja några timmar till, eller kanske någon dag till.” Jag nickade och kollade på henne igen.
Igår hade Cissy fått ett samtal om att Lisa tagits in på akuten, för att hon hittats nedkyld mitt i skogen och att hon hade tappat medvetandet.
Det var kanske runt åtta på kvällen, och de skulle snart gå för natten från studion.
Läkaren gick igen och stängde dörren efter sig.
”Det här är mitt fel.” Mumlade jag och skakade på huvudet.
Jag kände mig ärligt skyldig. Hon skulle aldrig sprungit så långt in i skogen utan en bra anledning. Jag hade sårat henne över min dumma nyfikenhet.
”Justin..” Hennes röst var hes. Svag.
Jag ställde mig genast upp från pallen jag satt på och gick fram till henne.
Hennes läppar var spruckna och hennes ögon kollade på mig och försökte fokusera blicken.
Sen försökte hon resa sig, och jag tryckte försiktigt ner henne igen.
”Du måste vila. Du ska egentligen inte vara vaken, du vet.” Jag flinade mot henne. Jag kunde inte låta bli. Hon log.
”Vad hände med mig?” Jag hörde att hon ansträngde sig mycket för att prata.
”Du sprang in i skogen, somnade och sen hittade några killar dig, som tränade. Du frös nästan ihjäl, det var svinkallt.” Hon skrattade till och jag kunde inte låta bli att le stort.
”Typiskt mig.” Sen blundade hon och hennes andhämtning blev tyngre. Hon hade somnat.
Det tog några minuter innan jag insåg att jag fortfarande log.
Sen ringde min mobil. Jag svarade snabbt för att min signal inte skulle väcka henne igen.
”Hallå?”
”Hej. Du, hörde de dåliga nyheterna. Scooter skvallrade, hur är det?” Selena.
”Hon är okej, hon vaknade precis. Hon visste inte ens vad som hänt.” Selena skrattade till.
”Vad skönt att höra. Jag är ledig i tre dagar, vill du att jag ska komma?” Lyckan bubblade inom mig. Det var ett tag sen jag sett henne sist.
”Gärna. Då kan du träffa henne.” Hon skrattade igen. ”Det ska jag göra. Men nu måste jag gå, vi ses, Justin!”
”Hejdå, älskade.” Vi la på och jag satte mig på pallen igen.
Jag hade tur. Jag skulle aldrig klarat mig så här långt om jag inte haft Selena vid min sida. Hon hade varit där hela tiden, även fast det var några länder emellan oss var vi lyckliga.
Så fort vi fick tillfället träffade vi varandra.
Andra gången jag vaknade var han fortfarande kvar. Han sov i den stora fåtöljen som stod i ett hörn i rummet.
Jag försökte resa på mig, men jag var helt slut.
Den lilla rörelsen väckte honom. Han slog upp ögonen och tittade på mig. Hans ögon var rödsprängda. Som om han inte sovit alls.
Han gick fram till min säng.
”Hej.” Sa han och jag log mot honom.
”Jag trodde att jag var den som behövde sova.” Flinade jag.
Han grymtade.
”Det går inte. Med all denna skuld är jag helt körd.” Jag rynkade på pannan.
”Skuld? För vad?”
”För att jag gjorde dig ledsen så att du gick ut till skogen och nästan frös ihjäl.”
”Men skojar du med mig?” Jag skrattade till innan jag fortsatte. ”Det är inte du som gjort något. Jag blir alltid så där.” Lögnen var uppenbar, men han såg lättad ut.
”Jag kände mig ändå skyldig. Jag är så ledsen. Jag borde inte ha frågat, jag är så dum.”
”Kalla inte dig själv dum, din idiot.” Vi skrattade lite tills min mamma kom in. Hon blev överlycklig, och det var inte lite läppstift som jag fått torka bort från mitt ansikte efter hennes besök.
”Heeeeeeey!” Justin kom fram och gav mig en äkta killkram.
”Tja..” Jag kollade bakom honom. Selena log mot mig.
”Hej.” Jag gick fram till henne och kramade om henne. Normalt.
Hon besvarade den lite tveksamt, men jag släppte henne snabbt.
”Hur länge ska du stanna?” Frågade jag Selena medan vi satte oss vi det runda bordet på caféet.
”Tre dagar.” Sa hon och höll upp tre fingrar.
Jag flinade och svarade med ett enkelt okej.
Hon verkade känna sig obekväm, men jag och Justin skämtade hela stunden, medan vi fikade.
När jag var totalt megamätt på min kladdkaka fanns det fortfarande en bit kvar. Jag tog upp den i handen och tryckte den mot Justins ansikte.
Jag gnuggade min hand och aktade mig precis i tid för att inte få en smocka i ansiktet.
Jag började fnittra hysteriskt medan han jagade mig till toaletten. Jag sprang in på killarnas och han följde med.
Där hjälpte jag honom att ta bort det medan han rabblade på om vilket krig jag hade startat.
När han var ren igen brottade han ner mig på golvet, där jag var helt försvarslös.
Ett killgäng kom in och skrattade och stojade. När de såg att det låg någon på golvet tystnade de.
Sedan började de fnittra och vi reste oss upp. Vi skrattade lite med dem innan vi gick ut.
Där knuffade Justin in mig i ett bord och jag fick ursäkta mig för paret som satt där.
De såg extremt sura ut.
När jag satte mig vid bordet igen skrattade Selena för fullt av något Justin viskade åt henne. Båda tittade på mig, så jag antog att han berättade några påhittade pinsamma saker om mig.
Efter ett tag blev jag trött på att inte höra vad han sa, så jag bestämde mig för att jag inte ville spendera mer tid på det här caféet.
”Kan vi inte gå till stranden?” Båda två tittade förvånat på mig.
”Kan du simma?” Frågade Justin sarkastiskt och Selena började fnittra.
”Jag ville bara sola. Och jag simmar fortare än dig.” Han fnös. Men Selena såg glad ut.
”Jag behöver jobba på min bränna. Jag är snart blekare än Justin.” Då började jag fnittra och Justin puttade gulligt till Selena. Jag log.
En halvtimme senare låg vi på en öde liten strand. Justin hade dränkt mig mer än tjugo gånger som hämnd, innan jag sa att jag ville sola.
Selena hade redan börjat där hon låg stilla på sanden.
Jag la mig bredvid henne med ett vakande öga på Justin.
Han la sig ner bredvid Selena med ett flin mot mig.
Jag lipade och blundade.
Kapitel 2 - When someone else take over
Previous:
”Lisa.” Hon presenterade sig som Carin Jacksson.”Jag bor granne.” Jag pekade bakom mig, mot fönstret.
Hon nickade och log. ”Jag ska inte störa.” Hon log töntigt mot Marc.
När hon gått suckade Marc högt.
”Shit. Hon är så pinsam. Ledsen.” Jag bara skrattade.
”Jag sticker nu. Mamma kommer snart hem. Tror jag.” Jag gick fram till fönstret och sa hejdå.
Efter några timmar blev min dator extremt tråkig och jag stängde av den.
Jag kollade på klockan. Halv nio.
Jag satte på mig mina shorts och ett annat linne, tog basketbollen och gick ut.
Planen var öde och tom. Ibland kan det vara några småungar här, men de brukar sticka när de får syn på mig.
Jag började spela med mig själv och efter ungefär tjugo minuter dog jag av tråkighet.
Herregud. Jag har aldrig varit mer uttråkad.
Jag satte mig på bänken bredvid och tog upp min mobil och fortsatte med vad jag tidigare gjort på datan.
Bara några minuter efter det hörde jag röster. Jag reste mig upp och kollade mig omkring.
Ett gäng, dolda av mörkret, kom emot planen. Jag stod kvar med bollen under armen och väntade.
”Tja. Spelar du eller?” Lampan som lyste upp planen gjorde att jag såg hans ansikte. Jag kände inte igen honom.
”Nä.”
”Gör det något om vi spelar?” Frågade han vänligt.
”Allmän plats.” Jag backade med öppna armar. Jag satte mig på bänken igen. I brist på annat att göra.
När de börjat spela såg jag att det var Justin och hans gäng. Så fort jag upptäckt det började jag gå därifrån.
”Hey!” Ropade någon. Jag vände mig om.
”Vill du vara med och spela?” Jag tvekade. Det skulle vara mycket roligare än att sitta hemma.
Jag gick fram till dem igen.
”Är du bra?” Frågade nån extremt lång kille och jag nickade.
”Vilken position?”
”Pointguard.” De skrattade. Men lät mig spela.
Hälften av killarna tog av sig sina tröjor. ”Du är med dem som har tröja.”
Jag nickade. I Justins team.
”Hörru, är inte du Lisa?” Jag kollade upp mot honom. Justin.
Sedan höjde jag ena ögonbrynet.
”Kanske.” Sa jag och flinade.
En timme senare, och efter att mitt lag vunnit gick jag.
Väl hemma satt mamma i köket och väntade på mig.
”Hej gumman.”
”Tja. Vad händer?”
”Eh.. Såg du de nya grannarna?”
Jag log och satte mig mittemot henne.
”Aa. Jag hälsade på.”
”Jaså? Vad tyckte du då?” Jag ryckte på axlarna.
”Marc är väl okej.” Hon flinade.
”Han kommer börja i din skola.”
”Jippie.” Sa jag ironiskt och gick upp till mitt rum. Jag gick direkt in i duschen.
Skolan. Jag var den utstötta vargen ingen vågade mucka med.
Ingen som de ville ta kontakt med. Well, jag ville inte ta kontakt med dem, så vi lägger en bra deal.
Det var efter sista lektionen som jag såg Marc.
Killarna från basketlaget muckade med honom. Jag gick tyst dit för att höra vad de sa.
”..Och så håller du dig borta från oss din fula äckliga lilla mes. Om du ens försöker att prata med oss så..”
”Hey!” Jag höjde rösten och avbröt killen som pratade.
Han vände sig mot mig och flinade.
”Vad?”
”Har ni problem med lammköttet?”
”Tönten? Ja. Han tror han kan mucka med oss.”
”Och varför ska ni då mucka med honom? Han är ju inte precis ett hot.” Jag nickade mot honom.
Killen mumlade något och sen knäckte han på nacken och laget stack.
Jag gick fram till Marc.
”Tack då.” Sa han ironiskt.
”Jag räddade dig för sjutton. Jag lovar, de är sjuka.” Han fnös.
”Jag är inte rädd och jag klarade mig perfekt.” Nu var det min tur att fnysa.
”Vi syns.” Jag gick iväg från honom.
När jag kom hem var jag tvungen att åka direkt till studion. Mamma och gänget väntade.
Med en stor suck klev jag in i rummet där alla arbetade. De satt vid det lilla bordet och skrev låtar när jag kom in.
Alla blickar vändes mot mig och Justin log.
Jag tog en stol, drog den till deras bord och satte den en meter ifrån.
Där satt vi i en hel timme och jag gjorde inte mer än att prata.
Efter den timmen var alla okoncentrerade och jag satt och nynnade på en helt annan låt.
”HELVETE OCKSÅ!” Några barnförbjudna ord kom skrikandes ur min mun och alla kollade förfärat på mig.
”FAAAAAN!” Mamma tog initiativet att resa på sig och prata med mig.
”Vad händer, lilla hjärtat? Är det nått fel?”
”MEN VA SJUTTON TROR DU, OCH KALLA MIG INTE DET!” Jag sprang ut ur rummet och smällde dörren efter mig.
Jag hasade ner på golvet och satte händerna för ögonen.
En sekund efter kom det någon ut.
”Vad är det som är fel?” Justin.
”Marc.”
”Marc..?”
”Dem kommer döda honom. Jag svär.” Han hostade till.
”Det har du redan gjort.” Jag reste på mig och sa med en spänd röst. ”Det här, är seriöst. Dem kommer klå upp honom och så kommer allt vara mitt fel. Jag måste sticka.” Jag började gå mot utgången. Han följde efter.
”Ska du gå dit och stoppa ett bråk?” Jag kollade upp mot honom medan jag fortfarande gick.
”Men vad tror du?!”
”Jag följer med.”
Jag hoppade kvickt ut ur bilen och sprang mot parken. Oftast var den övergiven, men klockan halv fem, dagen då en ny elev börjat skolan mitt i terminen är den fullt befolkad.
Det var massor av människor där när vi kom fram.
Skriken och ropen var öronbedövande.
Justin gick tätt bakom mig när jag trängde mig genom hopen av åskådare till detta gladiatorspel.
Mattan var utplacerad och där, i mitten, var Marc.
Blodig och med två biffiga killar stående över honom.
Han hade ett leende på sina läppar.
Jag gick rakt ut på mattan och puttade undan en av killarna.
”Vafan tror du att du håller på med, ska du rädda din pojkvän?” Han skrattade med sina vänner.
Jag tog ett steg mot honom. Han skulle aldrig slå en tjej. Aldrig slå mig.
”Om det här ska fortsätta tänker jag fan sticka in din kompis huvud i din röv, så lyssna. Stick, innan polisen kommer hit.”
Även fast jag själv aldrig skulle ringt polisen, visste jag att Justin inte skulle tveka.
Han visade ingen rädsla i kroppsspråket men hans ögon sjöd av det.
Tillslut vinkade han till sig sina kompisar och efter en halv minut var det tomt igen.
Jag vände mig mot Marc. Han hade satt sig upp. Justin hjälpe honom att stödja sig.
”Hur är det?”
”Bra. Jag visste att du skulle komma.”
”Du visste inte ens att det här skulle hända.” Han instämde. Justin viskade något i hans öra och de båda började fnittra. Jag suckade.
”Behöver du åka till sjukhus?”
”Nej. Kör mig hem bara.”
Egentligen var det inte så farligt. Det var bara näsan som hade fått ett slag och så hade de sparkat på honom. Men han sa att det inte var några problem.
När Marc kom ut ur duschen hade jag och Justin suttit på hans säng helt tysta.
”Jag kommer ha riktigt stora blåmärken på sidan.” Han pekade på sin kropp.
”Hur fick de tag i dig?” Frågade jag.
”Påväg hem.” Jag nickade.
Justins mobil började ringa.
Han lät några signaler gå, men sen svarade han.
När han la på kollade han upp mot oss.
”Jag måste gå.” Vi hälsade hejdå och sen satte sig Marc på sängen också.
”Hur mycket är klockan?” Frågade jag ointresserat.
”Typ 6.” Svarade han lika tomt tillbaka.
”Sätt på en film.”
”Okej.” Han ställde sig upp och satte på teven. Sen valde han en film och jag la mig ner i sängen.
När han kom tillbaka kastade han sig bredvid mig.
Jag makade mig undan och låg tryckt mot väggen.
”Vad gör du?” Frågade han.
”Rör mig inte.”
När jag öppnat ögonen och riktigt vaknade, stelnade jag till.
Marc låg i sängen utan tröja, och jag låg på hans mage.
Jag spärrade upp ögonen och kastade mig ur sängen och sprang över till andra sidan rummet.
”Vad i helvete håller du på med..?”
”Vi somnade.” Mina ögon var fortfarande lite för stora för att inte oroa sig för att de skulle ploppa ut.
”Och..?” Han la sig ner igen och en smärtsam suck undslapp hans mun.
”Hur är det?” Jag gick fram och satte mig på sängaveln, så långt bort från honom som möjligt.
”Bra.” Jag skrattade till. ”Precis vad det låter som.”
Han började också skratta.
”Jag går nu. Mamma måste vara galen.” Även fast jag visste att hon inte var det ville jag hem. Jag hade ett stort behov att av duscha efter jag haft kontakt med någon.
”Okej.” Han låg kvar i sängen och blundade medan jag klev ut ur fönstret.
- Mellaninlägg -
Kapitel 1 - Your past makes the future
Så fort jag kom innanför dörren kikade mamma fram.
”Vi ska till studion. Jag behöver dig där.” Jag sparkade av mig skorna och gick in i köket efter mamma.
”Varför?” Jag tog vattenkannan ut från kylskåpet och drack direkt ur den. Min bror kom in i rummet och innan mamma hunnit svara tryckte Adam upp vattenkannan i ansiktet på mig och allt vatten rann ut på mig.
”MEN VAD HÅLLER DU PÅ MED GUBBSTRUT?!” Jag hötte med handen och tog ett par arga steg mot honom. Han sprang genast ut ur rummet.
”Att han alltid ska hålla på.” Mamma försökte torka mig med en handduk.
”Jag tycker vi ska tortera honom och hänga upp honom i kedjor på väggen så att han får svälta ihjäl och så kan vi klippa av hans fingrar med en rostig trädgårdssax. Vad säger du?” Hon skrattade till lite.
”Gå upp och byt kläder så åker vi sen och han kan få svälta tills vi kommer hem.” Jag lipade åt henne och gick upp till mitt rum.
Jag bytte snabbt kläder och loggade in på Twitter från iphonen. Inget nytt.
Sen loggade jag ut och tog upp min blackberry som jag aldrig rörde. Men nu skulle jag jobba och då behövdes visst den.
Jag fattade aldrig varför. Ingen hade någonsin försökt kontakta mig på den telefonen.
Jag gick ner till hallen och knöt mina converse. Mamma suckade när hon kom ut i hallen och såg mitt skoval.
”Jag förstår inte varfö-”
”Mamma, jag har sagt det miljoner gånger och jag tänker säga det igen. Över min döda kropp att jag har högklackat.” Hon rullade med ögonen och satte själv på sig sina.
Vi gick ut till bilen och stod och kollade på den en stund.
”Jag kör.” Sa jag och gick mot förarsätet. Hon gick till andra sidan.
”Du kör i alla fall bättre än mig.” Mumlade hon tillbaka och kastade nycklarna över bilen.
Vi klev ut ur bilen framför studion.
”Vem är det som är här?”
”Justin Bieber.” Vi öppnade dörren och gick genom de långa korridorerna.
”Skulle inte han komma om flera veckor?”
”Jo, men han stannar i flera veckor istället.”
”Och varför då?” Hon flinade åt mig.
”Bra rykte.”
”Ha-ha” Sa jag ironiskt och himlade med ögonen.
”Nä, men han ville skriva några låtar här och han bad speciellt att jag skulle ta med mig mitt mirakel till dotter.” Hon log stort mot mig. Stolt, kanske jag skulle säga.
”Mirakel till dotter?” Upprepade jag sakta och sarkastiskt medan jag gav henne en blick som tydligt sade 'WHAT THE HELL?'.
Hon skrattade lite lågt.
”Japp. Det är vad som går runt kändisarna sen LMFAO var här.”
”Aha. Ah.. Det var ett riktigt drag.” Det var första gången jag fått stå på scen och DJ:a. De hade övertalat alla att de ville att jag skulle synas så att konserten blev en ’riktig fest’.
Det blev helt grymt och den var otroligt kul. Och svettigt.. Haha.
Vi öppnade dörren till själva stället och där var det fullt med folk.
Alla kollade upp och hälsade.
Jag kollade upp mot mamma, hon blinkade mot mig och vi gick till instrumentbrädan.
Inne i studion satt Justin och nån annan kille och sjöng.
”Så.. Några order?” Frågade jag mamma.
”Ah. De ska bara sjunga klart. Vi ska skriva klart låten med Justin och hans vän.”
”Skojar du? Jag har inte hela dagen på mig.” Jag petade på killen som hade hörlurarna på sig. Han kollade upp på mig. Jag tryckte av han hörlurarna och puttade ner honom från stolen.
Han protesterade argt och ljudligt.
Jag satte på mig hörlurarna och lyssnade.
Sedan tryckte jag på knappen som stängde av musiken i bakgrunden och gjorde att de hörde allt jag sa i mikrofonen.
”Nu får ni lägga ner där inne, jag har bråttom hem om någon timme.” De flinade mot varandra och började plugga ur grejerna.
Jag började tugga på mitt tuggummi och snurrade stolen så att jag såg ut över studion. Alla stirrade på mig.
”Vad?”
En timme efter satt alla och frågade mig massa frågor. Om låten som vi skrev.
”Vad ska kommer efter and i love you..?”
”Säg det igen?” Alla nickade och började skriva.
Musiken hade jag redan fixat. Som vanligt blev alla imponerade av mitt snabba arbete och jag kunde inte ens bli smickrad.
Det sög. Mina känslor hade blivit totalrubbade efter mitt senaste förhållande som hade tagit slut med död.
Killen hade blivit full och mördat min bästa kompis.
Jag var helt instängd och kunde inte lita på nya människor.
När det blivit en timmes rast gick jag iväg innan alla andra.
Jag gick genom de tomma korridorerna och gick in i 'mitt rum'.
Det var en stor fåtölj i mitten av rummet, vänd bort från dörren.
Ett litet bord bredvid, en lampa, en bok och en klocka. Och en liten pall i hörnet där min bästis alltid satt förut.
Jag älskade att sitta här. Det en unik tid för mig som knappt får någon tystnad.
Musiken är alltid omkring mig och det här rummet var isolerat och ensamt, så det passade mig perfekt.
Jag satt ner och läste när dörren öppnades. Jag lade boken i bredvid mig i den breda fåtöljen och ställde mig upp och kollade på Justin som klivit in.
När han såg mig vände han sig om, men ångrade sig och klev in några steg.
”Vad gör du här?” Frågade jag skarpt.
”Ehh..” Han hostade till i brist på förklaring.
Han kollade sig runt i rummet och såg pallen. Han gick dit och drog fram den så att den satt framför fåtöljen, satte sig och nickade menande mot den.
Jag gick dit och satte mig sakta med benen i kors och kollade på honom.
Han stirrade tillbaka.
Efter en lång tystnad harklade han sig.
”Du är bra på att skriva låtar..” Antydde han.
”Seriöst?”
”Vadå 'seriöst'?” Frågade han med en rynka mellan ögonbrynen.
”Var det det bästa du kunde komma på?” Frågade jag. Han himlade med ögonen.
”Det var det enda jag kom på.” Sa han och jag skrattade till.
”Du har ett härligt skratt.”
”Sluta.” Jag såg seriöst på honom.
”Vadå sluta..?” Wow. Trögfattad.
”Sluta ge mig komplimanger. Jag känner inte dig.” Och jag tänker inte lära känna dig heller, lade jag till i mitt huvud.
”Oops.” Sedan sken han upp på något vis och harklade sig ljudligt och överklassigt.
Sedan sträckte han fram handen.
”Mitt namn är Justin Bieber.”
”Jag tänker inte röra din hand.” Jag skakade på huvudet. Men något ironiskt hade dykt upp i min röst. Ett litet flin låg på hans läppar när han attackerade mig.
”WÄÄÄH!” Jag var totalt oförberedd och stolen välte så att vi båda åkte långsamt bakåt och stolen landade sedan med ett högt brak på golvet.
Sedan blev jag totalt medveten om att han låg på mig och var alldeles för nära. Kontakt var inte min grej.
Jag tryckte upp honom och tvingade honom att göra en kullerbytta bakåt och landa på rygg.
Jag ställde mig upp och gick ut genom dörren.
Några sekunder efter kom han ifatt mig.
”Vad är det?” Jag kollade upp på honom. Han hade ett leende på läpparna.
”Jag gillar inte människor.” När jag sagt det hörde jag att det kom ut helt fel.
”Va?” Ett oförståeligt skratt kom ut från hans mun.
”Ehh. Kontakt. Jag klarar inte av det. Speciellt inte om jag inte känner personen.” Han blev stum. Det blev alla nån gång.
Vi kom fram till studion igen. Mamma och några till satt och drack kaffe.
”Jag sticker nu. Ring om det är nått.” Justin gav mig en konstig blick och jag nickade ett hejdå till honom och sen gick jag.
Jag fick gå hem. Mamma ville nog ha bilen.
Det var inte så långt. Jag köpte en glass och började prata lite med killen i kiosken. Det gjorde jag alltid.
Jag berättade att Adam hade varit ett as igen och han började skratta som en kamel.
Sedan gick jag.
Jag gick förbi parken, såg alla som åkte skateboard och blev sjukt sugen, men tvingade mig att fortsätta.
Väl hemma var det kalabalik. Någon ny familj skulle flytta in som vår granne.
Det var massor med bilar, människor och höga röster.
Jag gick mitt i kaoset med min glass och kollade mig omkring.
Någon gick fram till mig.
”Är du dottern i familjen?” Jag höjde ögonbrynen.
”Nä. Jag är grannen.” Sen gick jag därifrån.
Jag gick in på mitt rum och kollade ut genom fönstret.
Rummet mittemot var fyllt med lådor och en säng.
En kille, i min ålder, satt och läste. Jag var tillräckligt nära för att se att han läste nån bok från Stephen King.
Det tog några minuter att hitta linjalen jag brutit isär när jag blivit sur på matteboken.
Sen öppnade jag fönstret och kastade den pricksäkert på hans.
Han kollade genast upp. När han såg att jag lutade mig ut ur rummet och försökte få hans uppmärksamhet ställde han sig upp och öppnade fönstret.
”Kan jag komma över?” Han kollade förvirrat på mig.
”Va?” Jag orkade inte förklara hur eller varför så jag steg bara ut ur mitt fönster och tog tag i repet jag och min bästis använt för att gå till varandra utan att gå genom dörren.
Några sekunder efter var jag på hans sida och han aktade sig så att jag kunde komma in.
Jag hoppade smidigt in och kollade mig omkring.
”Wow. Du behöver hjälp.” Jag klappade på en av kartonghögarna.
”Eh.. Vem är du?”
”Lisa, din nya granne. Vem är du?”
”Marc.” Jag nickade och flinade mot honom.
”Snyggt.” Han såg nervös ut.
”Vart kommer du ifrån, Marc?” Han hostade till.
”New York.” Jag log.
”Nice.” Jag tog ett varv runt kartongerna som stod som en ö mitt i rummet.
”Vill du ha hjälp?”
”Med vad?”
”Med inredningen. Slår vad om att du försöker dra ut på det så länge som möjligt.” Jag nickade mot boken och han kliade sig besvärat i nacken.
”Gärna.” Jag log mot honom.
”Bra. Flytta sängen till andra sidan, så att den står mot väggen.” Jag pekade och visade vart den skulle stå.
”Tänker du hjälpa till?” Hon tittade på mig.
”Det ser ut som att du behöver några muskler där, så nej.” Jag kollade menande på hans taniga armar.
”Jag gillar det.” Sa han och log mot mig.
”Du älskar det.” Flinade jag tillbaka.
Han hann inte lägga en klyftig kommentar innan två knackningar hördes på dörren.
En kvinna, förmodligen hans mamma, kom in genom dörren och kollade ut.
”Wow, Marc. Det här är verkl-.” Hon stoppade sig själv när hon såg att han inte var ensam.
Sedan fick hon en förvirrad blick.
”Hejsan. Jag såg dig inte komma.. Jag ursäktar så mycket.”
Jag log och gick fram till henne och vi skakade hand.
”Lisa.” Hon presenterade sig som Carin Jacksson.
”Jag bor granne.” Jag pekade bakom mig, mot fönstret.
Hon nickade och log. ”Jag ska inte störa.” Hon log töntigt mot Marc.
När hon gått suckade Marc högt.
”Shit. Hon är så pinsam. Ledsen.” Jag bara skrattade.
”Jag sticker nu. Mamma kommer snart hem. Tror jag.” Jag gick fram till fönstret och sa hejdå.
The Justin Drew Bieber story!
16 år, lever sitt liv och spelar med många kändisar som kommer till stan.
Hon bor i LA, USA. Hennes bror heter Adam och hennes mamma heter Cissy."
