När jag kom ner till köket satt mamma och läste tidningen.
”Hej.” Sa jag och gick till köket och började fixa frukost.
”Hej, gumman. Vart tog du vägen efter ditt utbrott? Justin kom tillbaka och ville inte berätta något.”
”Eh.. Jag gick till Marc. Han behövde.. Öh.. Hjälp med läxan.” 
”Jaså?” 
”Mhm..” Jag tog min macka och satte mig framför mamma. 
”I helgen kommer du var ensam. Jag och gänget ska till vegas.”
”Får jag följa med?” Frågade jag och flinade mot henne.
”När du blir äldre.” Svarade hon med ett större flin. Jag fnös ironiskt och tryckte in mackan i munnen. 

Lite senare på dagen, runt kl.1, gick jag till planen igen. Då såg jag att Justin och hans vänner var där. När jag såg det, vände jag direkt och bytte bollen mot skateboarden.
Sen gick jag till parken och mina vanliga rutiner sattes igång.
Åka lite, köpa glass, prata med killen i kiosken, åka lite till.

Vid tre satt jag på en bänk och kollade ut över parken. Tänkte över livet.
När jag blev psykad på duvornas irriterande läte satte jag på musik på mobilen och stoppade in hörlurarna i öronen.
Jag lutade mig mot ryggstödet. 
Efter ungefär tio minuter pickade någon på min axel.
Jag vände mig om och drog ut hörlurarna när jag såg att det var Justin.
”Följer du efter mig på nåt sätt?” Frågade jag honom med en otrevlig ton.
Han log oskyldigt.
”Hur är det med Marc?” 
”Bra.” Svarade jag ointresserat och vände mig tillbaka.
Han gick runt bänken och satte sig bredvid mig.
”Varför är du såhär?” Frågade han nyfiket och kollade på mig med stora ögon.
”Hurdå?” Jag visste precis vad han menade.
”Varför du är känslolös, kall och extremt otrevlig?”
”Well, det är inte ditt problem. Så jag tycker att du ska strunta fullständigt i mig och hur jag beter mig och koncentrera dig på din musik.”
Jag reste mig upp och började gå bort. Hem.
Han tog tag i min arm och stoppade mig.
”Det rör mig eftersom jag ska jobba med dig.”
”Låt mig bara va.” Jag ryckte mig lös och började gå igen. Samma takt, samma steg. Aldrig för desperat, aldrig för rädd för att skämma bort mig.
”Lisa, kom igen. Ge mig en till chans.” Jag stannade. Hans röst var seriös.
Sedan vände jag mig om och tog några hårda steg så att jag hamnade framför honom.
Jag höll upp ett varnande finger.
”Låt mig va, eller så får du se vad jag är kapabel att göra. Okej? Jag är inte rädd för att slå dig och jag kommer inte tveka.”
Jag vet inte varför jag blivit så känslig. Det kanske var för att det aldrig var någon som frågat mig samma fråga. Aldrig någon som försökte lära känna mig på riktigt. 
Jag gick därifrån. Inga fler ord kom ur hans mun.

Nu gick jag inte hem. Jag gick till skogen.
Det var den enda platsen jag kände mig fri. Fri att tänka, fri att gråta.
Mina tårar forsade ner för kinderna medan mina tankar kretsade runt min gamla bästis. Amanda.
Jag började springa i blindo längre och längre in i skogen tills jag snubblade och ramlade.
Skriket kom ur min mun utan att jag ville det.
Jag låg kvar. Jag hade ingen ork att resa mig. Jag ville inte ens.
Jag huttrade till av kylan och långsamt föll jag i sömn av utmattning.

*Justins perspektiv.*
”När kommer hon att vakna?” Frågade jag läkaren som kommit in i rummet.
”Det är osäkert. Hennes tillstånd är stabilt, men med tanke på kylan hon uthärdat, medan hon sovit, så kan det dröja några timmar till, eller kanske någon dag till.” Jag nickade och kollade på henne igen.
Igår hade Cissy fått ett samtal om att Lisa tagits in på akuten, för att hon hittats nedkyld mitt i skogen och att hon hade tappat medvetandet. 
Det var kanske runt åtta på kvällen, och de skulle snart gå för natten från studion.
Läkaren gick igen och stängde dörren efter sig.
”Det här är mitt fel.” Mumlade jag och skakade på huvudet. 
Jag kände mig ärligt skyldig. Hon skulle aldrig sprungit så långt in i skogen utan en bra anledning. Jag hade sårat henne över min dumma nyfikenhet.
”Justin..” Hennes röst var hes. Svag.
Jag ställde mig genast upp från pallen jag satt på och gick fram till henne.
Hennes läppar var spruckna och hennes ögon kollade på mig och försökte fokusera blicken.
Sen försökte hon resa sig, och jag tryckte försiktigt ner henne igen.
”Du måste vila. Du ska egentligen inte vara vaken, du vet.” Jag flinade mot henne. Jag kunde inte låta bli. Hon log.
”Vad hände med mig?” Jag hörde att hon ansträngde sig mycket för att prata.
”Du sprang in i skogen, somnade och sen hittade några killar dig, som tränade. Du frös nästan ihjäl, det var svinkallt.” Hon skrattade till och jag kunde inte låta bli att le stort.
”Typiskt mig.” Sen blundade hon och hennes andhämtning blev tyngre. Hon hade somnat.
Det tog några minuter innan jag insåg att jag fortfarande log.
Sen ringde min mobil. Jag svarade snabbt för att min signal inte skulle väcka henne igen.
”Hallå?” 
”Hej. Du, hörde de dåliga nyheterna. Scooter skvallrade, hur är det?” Selena. 
”Hon är okej, hon vaknade precis. Hon visste inte ens vad som hänt.” Selena skrattade till. 
”Vad skönt att höra. Jag är ledig i tre dagar, vill du att jag ska komma?” Lyckan bubblade inom mig. Det var ett tag sen jag sett henne sist. 
”Gärna. Då kan du träffa henne.” Hon skrattade igen. ”Det ska jag göra. Men nu måste jag gå, vi ses, Justin!” 
”Hejdå, älskade.” Vi la på och jag satte mig på pallen igen.
Jag hade tur. Jag skulle aldrig klarat mig så här långt om jag inte haft Selena vid min sida. Hon hade varit där hela tiden, även fast det var några länder emellan oss var vi lyckliga. 
Så fort vi fick tillfället träffade vi varandra.

Andra gången jag vaknade var han fortfarande kvar. Han sov i den stora fåtöljen som stod i ett hörn i rummet.
Jag försökte resa på mig, men jag var helt slut.
Den lilla rörelsen väckte honom. Han slog upp ögonen och tittade på mig. Hans ögon var rödsprängda. Som om han inte sovit alls. 
Han gick fram till min säng.
”Hej.” Sa han och jag log mot honom.
”Jag trodde att jag var den som behövde sova.” Flinade jag.
Han grymtade.
”Det går inte. Med all denna skuld är jag helt körd.” Jag rynkade på pannan.
”Skuld? För vad?” 
”För att jag gjorde dig ledsen så att du gick ut till skogen och nästan frös ihjäl.”
”Men skojar du med mig?” Jag skrattade till innan jag fortsatte. ”Det är inte du som gjort något. Jag blir alltid så där.” Lögnen var uppenbar, men han såg lättad ut.
”Jag kände mig ändå skyldig. Jag är så ledsen. Jag borde inte ha frågat, jag är så dum.” 
”Kalla inte dig själv dum, din idiot.” Vi skrattade lite tills min mamma kom in. Hon blev överlycklig, och det var inte lite läppstift som jag fått torka bort från mitt ansikte efter hennes besök.

”Heeeeeeey!” Justin kom fram och gav mig en äkta killkram.
”Tja..” Jag kollade bakom honom. Selena log mot mig.
”Hej.” Jag gick fram till henne och kramade om henne. Normalt.
Hon besvarade den lite tveksamt, men jag släppte henne snabbt.
”Hur länge ska du stanna?” Frågade jag Selena medan vi satte oss vi det runda bordet på caféet.
”Tre dagar.” Sa hon och höll upp tre fingrar.
Jag flinade och svarade med ett enkelt okej.
Hon verkade känna sig obekväm, men jag och Justin skämtade hela stunden, medan vi fikade.
När jag var totalt megamätt på min kladdkaka fanns det fortfarande en bit kvar. Jag tog upp den i handen och tryckte den mot Justins ansikte. 
Jag gnuggade min hand och aktade mig precis i tid för att inte få en smocka i ansiktet. 
Jag började fnittra hysteriskt medan han jagade mig till toaletten. Jag sprang in på killarnas och han följde med. 
Där hjälpte jag honom att ta bort det medan han rabblade på om vilket krig jag hade startat.

När han var ren igen brottade han ner mig på golvet, där jag var helt försvarslös.
Ett killgäng kom in och skrattade och stojade. När de såg att det låg någon på golvet tystnade de.
Sedan började de fnittra och vi reste oss upp. Vi skrattade lite med dem innan vi gick ut.
Där knuffade Justin in mig i ett bord och jag fick ursäkta mig för paret som satt där.
De såg extremt sura ut.
När jag satte mig vid bordet igen skrattade Selena för fullt av något Justin viskade åt henne. Båda tittade på mig, så jag antog att han berättade några påhittade pinsamma saker om mig.
Efter ett tag blev jag trött på att inte höra vad han sa, så jag bestämde mig för att jag inte ville spendera mer tid på det här caféet.
”Kan vi inte gå till stranden?” Båda två tittade förvånat på mig.
”Kan du simma?” Frågade Justin sarkastiskt och Selena började fnittra.
”Jag ville bara sola. Och jag simmar fortare än dig.” Han fnös. Men Selena såg glad ut.
”Jag behöver jobba på min bränna. Jag är snart blekare än Justin.” Då började jag fnittra och Justin puttade gulligt till Selena. Jag log.

En halvtimme senare låg vi på en öde liten strand. Justin hade dränkt mig mer än tjugo gånger som hämnd, innan jag sa att jag ville sola.
Selena hade redan börjat där hon låg stilla på sanden.
Jag la mig bredvid henne med ett vakande öga på Justin.
Han la sig ner bredvid Selena med ett flin mot mig.
Jag lipade och blundade.

------------------------

Hej!

Som sagt är det inge kul att skriva när ni inte kommenterar...

Jag kanske redan nu ska säga att jag kommer lägga ut inlägg när jag kan, oftast på helger. Så kolla då!

Jag lägger ut nu, på en torsdag, för att jag är sjuk.. ;)

Men komigen! Kommentera så kanske det blir en mycket bättre uppdatering!