Så fort jag kom innanför dörren kikade mamma fram.
”Vi ska till studion. Jag behöver dig där.” Jag sparkade av mig skorna och gick in i köket efter mamma.
”Varför?” Jag tog vattenkannan ut från kylskåpet och drack direkt ur den. Min bror kom in i rummet och innan mamma hunnit svara tryckte Adam upp vattenkannan i ansiktet på mig och allt vatten rann ut på mig.
”MEN VAD HÅLLER DU PÅ MED GUBBSTRUT?!” Jag hötte med handen och tog ett par arga steg mot honom. Han sprang genast ut ur rummet.
”Att han alltid ska hålla på.” Mamma försökte torka mig med en handduk.
”Jag tycker vi ska tortera honom och hänga upp honom i kedjor på väggen så att han får svälta ihjäl och så kan vi klippa av hans fingrar med en rostig trädgårdssax. Vad säger du?” Hon skrattade till lite.
”Gå upp och byt kläder så åker vi sen och han kan få svälta tills vi kommer hem.” Jag lipade åt henne och gick upp till mitt rum.
Jag bytte snabbt kläder och loggade in på Twitter från iphonen. Inget nytt. 
Sen loggade jag ut och tog upp min blackberry som jag aldrig rörde. Men nu skulle jag jobba och då behövdes visst den. 
Jag fattade aldrig varför. Ingen hade någonsin försökt kontakta mig på den telefonen.

Jag gick ner till hallen och knöt mina converse. Mamma suckade när hon kom ut i hallen och såg mitt skoval.
”Jag förstår inte varfö-”
”Mamma, jag har sagt det miljoner gånger och jag tänker säga det igen. Över min döda kropp att jag har högklackat.” Hon rullade med ögonen och satte själv på sig sina.
Vi gick ut till bilen och stod och kollade på den en stund.
”Jag kör.” Sa jag och gick mot förarsätet. Hon gick till andra sidan.
”Du kör i alla fall bättre än mig.” Mumlade hon tillbaka och kastade nycklarna över bilen.

Vi klev ut ur bilen framför studion. 
”Vem är det som är här?”
”Justin Bieber.” Vi öppnade dörren och gick genom de långa korridorerna.
”Skulle inte han komma om flera veckor?” 
”Jo, men han stannar i flera veckor istället.”
”Och varför då?” Hon flinade åt mig.
”Bra rykte.”
”Ha-ha” Sa jag ironiskt och himlade med ögonen.
”Nä, men han ville skriva några låtar här och han bad speciellt att jag skulle ta med mig mitt mirakel till dotter.” Hon log stort mot mig. Stolt, kanske jag skulle säga.
”Mirakel till dotter?” Upprepade jag sakta och sarkastiskt medan jag gav henne en blick som tydligt sade 'WHAT THE HELL?'.
Hon skrattade lite lågt.
”Japp. Det är vad som går runt kändisarna sen LMFAO var här.”
”Aha. Ah.. Det var ett riktigt drag.” Det var första gången jag fått stå på scen och DJ:a. De hade övertalat alla att de ville att jag skulle synas så att konserten blev en ’riktig fest’.
Det blev helt grymt och den var otroligt kul. Och svettigt.. Haha.
Vi öppnade dörren till själva stället och där var det fullt med folk.
Alla kollade upp och hälsade. 
Jag kollade upp mot mamma, hon blinkade mot mig och vi gick till instrumentbrädan.
Inne i studion satt Justin och nån annan kille och sjöng.
”Så.. Några order?” Frågade jag mamma. 
”Ah. De ska bara sjunga klart. Vi ska skriva klart låten med Justin och hans vän.”

”Skojar du? Jag har inte hela dagen på mig.” Jag petade på killen som hade hörlurarna på sig. Han kollade upp på mig. Jag tryckte av han hörlurarna och puttade ner honom från stolen.
Han protesterade argt och ljudligt.
Jag satte på mig hörlurarna och lyssnade.
Sedan tryckte jag på knappen som stängde av musiken i bakgrunden och gjorde att de hörde allt jag sa i mikrofonen.
”Nu får ni lägga ner där inne, jag har bråttom hem om någon timme.” De flinade mot varandra och började plugga ur grejerna.
Jag började tugga på mitt tuggummi och snurrade stolen så att jag såg ut över studion. Alla stirrade på mig.
”Vad?”

En timme efter satt alla och frågade mig massa frågor. Om låten som vi skrev. 
”Vad ska kommer efter and i love you..?” 
”Säg det igen?” Alla nickade och började skriva.
Musiken hade jag redan fixat. Som vanligt blev alla imponerade av mitt snabba arbete och jag kunde inte ens bli smickrad.
Det sög. Mina känslor hade blivit totalrubbade efter mitt senaste förhållande som hade tagit slut med död.
Killen hade blivit full och mördat min bästa kompis. 
Jag var helt instängd och kunde inte lita på nya människor.

När det blivit en timmes rast gick jag iväg innan alla andra.
Jag gick genom de tomma korridorerna och gick in i 'mitt rum'.
Det var en stor fåtölj i mitten av rummet, vänd bort från dörren.
Ett litet bord bredvid, en lampa, en bok och en klocka. Och en liten pall i hörnet där min bästis alltid satt förut.
Jag älskade att sitta här. Det en unik tid för mig som knappt får någon tystnad.
Musiken är alltid omkring mig och det här rummet var isolerat och ensamt, så det passade mig perfekt.

Jag satt ner och läste när dörren öppnades. Jag lade boken i bredvid mig i den breda fåtöljen och ställde mig upp och kollade på Justin som klivit in.
När han såg mig vände han sig om, men ångrade sig och klev in några steg.
”Vad gör du här?” Frågade jag skarpt.
”Ehh..” Han hostade till i brist på förklaring.
Han kollade sig runt i rummet och såg pallen. Han gick dit och drog fram den så att den satt framför fåtöljen, satte sig och nickade menande mot den.
Jag gick dit och satte mig sakta med benen i kors och kollade på honom.
Han stirrade tillbaka.
Efter en lång tystnad harklade han sig.
”Du är bra på att skriva låtar..” Antydde han.
”Seriöst?” 
”Vadå 'seriöst'?” Frågade han med en rynka mellan ögonbrynen.
”Var det det bästa du kunde komma på?” Frågade jag. Han himlade med ögonen.
”Det var det enda jag kom på.” Sa han och jag skrattade till. 
”Du har ett härligt skratt.” 
”Sluta.” Jag såg seriöst på honom.
”Vadå sluta..?” Wow. Trögfattad.
”Sluta ge mig komplimanger. Jag känner inte dig.” Och jag tänker inte lära känna dig heller, lade jag till i mitt huvud.
”Oops.” Sedan sken han upp på något vis och harklade sig ljudligt och överklassigt.
Sedan sträckte han fram handen.
”Mitt namn är Justin Bieber.” 
”Jag tänker inte röra din hand.” Jag skakade på huvudet. Men något ironiskt hade dykt upp i min röst. Ett litet flin låg på hans läppar när han attackerade mig.
”WÄÄÄH!” Jag var totalt oförberedd och stolen välte så att vi båda åkte långsamt bakåt och stolen landade sedan med ett högt brak på golvet.
Sedan blev jag totalt medveten om att han låg på mig och var alldeles för nära. Kontakt var inte min grej.
Jag tryckte upp honom och tvingade honom att göra en kullerbytta bakåt och landa på rygg.
Jag ställde mig upp och gick ut genom dörren.
Några sekunder efter kom han ifatt mig.
”Vad är det?” Jag kollade upp på honom. Han hade ett leende på läpparna.
”Jag gillar inte människor.” När jag sagt det hörde jag att det kom ut helt fel.
”Va?” Ett oförståeligt skratt kom ut från hans mun.
”Ehh. Kontakt. Jag klarar inte av det. Speciellt inte om jag inte känner personen.” Han blev stum. Det blev alla nån gång.

Vi kom fram till studion igen. Mamma och några till satt och drack kaffe.
”Jag sticker nu. Ring om det är nått.” Justin gav mig en konstig blick och jag nickade ett hejdå till honom och sen gick jag.

Jag fick gå hem. Mamma ville nog ha bilen.
Det var inte så långt. Jag köpte en glass och började prata lite med killen i kiosken. Det gjorde jag alltid. 
Jag berättade att Adam hade varit ett as igen och han började skratta som en kamel.
Sedan gick jag. 
Jag gick förbi parken, såg alla som åkte skateboard och blev sjukt sugen, men tvingade mig att fortsätta.

Väl hemma var det kalabalik. Någon ny familj skulle flytta in som vår granne.
Det var massor med bilar, människor och höga röster.
Jag gick mitt i kaoset med min glass och kollade mig omkring.
Någon gick fram till mig.
”Är du dottern i familjen?” Jag höjde ögonbrynen.
”Nä. Jag är grannen.” Sen gick jag därifrån. 

Jag gick in på mitt rum och kollade ut genom fönstret.
Rummet mittemot var fyllt med lådor och en säng.
En kille, i min ålder, satt och läste. Jag var tillräckligt nära för att se att han läste nån bok från Stephen King. 
Det tog några minuter att hitta linjalen jag brutit isär när jag blivit sur på matteboken.
Sen öppnade jag fönstret och kastade den pricksäkert på hans.
Han kollade genast upp. När han såg att jag lutade mig ut ur rummet och försökte få hans uppmärksamhet ställde han sig upp och öppnade fönstret.
”Kan jag komma över?” Han kollade förvirrat på mig.
”Va?” Jag orkade inte förklara hur eller varför så jag steg bara ut ur mitt fönster och tog tag i repet jag och min bästis använt för att gå till varandra utan att gå genom dörren.
Några sekunder efter var jag på hans sida och han aktade sig så att jag kunde komma in.
Jag hoppade smidigt in och kollade mig omkring.
”Wow. Du behöver hjälp.” Jag klappade på en av kartonghögarna.
”Eh.. Vem är du?” 
”Lisa, din nya granne. Vem är du?”
”Marc.” Jag nickade och flinade mot honom.
”Snyggt.” Han såg nervös ut.
”Vart kommer du ifrån, Marc?” Han hostade till.
”New York.” Jag log.
”Nice.” Jag tog ett varv runt kartongerna som stod som en ö mitt i rummet.
”Vill du ha hjälp?” 
”Med vad?” 
”Med inredningen. Slår vad om att du försöker dra ut på det så länge som möjligt.” Jag nickade mot boken och han kliade sig besvärat i nacken.
”Gärna.” Jag log mot honom.
”Bra. Flytta sängen till andra sidan, så att den står mot väggen.” Jag pekade och visade vart den skulle stå.
”Tänker du hjälpa till?” Hon tittade på mig.
”Det ser ut som att du behöver några muskler där, så nej.” Jag kollade menande på hans taniga armar.

Resten av eftermiddagen hjälpte jag honom. När vi var klara satte vi oss på sängen och kollade ut över mitt mästerverk som han åstadkommit.
”Jag gillar det.” Sa han och log mot mig.
”Du älskar det.” Flinade jag tillbaka.
Han hann inte lägga en klyftig kommentar innan två knackningar hördes på dörren.
En kvinna, förmodligen hans mamma, kom in genom dörren och kollade ut.
”Wow, Marc. Det här är verkl-.” Hon stoppade sig själv när hon såg att han inte var ensam.
Sedan fick hon en förvirrad blick.
”Hejsan. Jag såg dig inte komma.. Jag ursäktar så mycket.”
Jag log och gick fram till henne och vi skakade hand.
”Lisa.” Hon presenterade sig som Carin Jacksson.
”Jag bor granne.” Jag pekade bakom mig, mot fönstret. 
Hon nickade och log. ”Jag ska inte störa.” Hon log töntigt mot Marc.
När hon gått suckade Marc högt.
”Shit. Hon är så pinsam. Ledsen.” Jag bara skrattade.
”Jag sticker nu. Mamma kommer snart hem. Tror jag.” Jag gick fram till fönstret och sa hejdå.