Previous: En halvtimme senare låg vi på en öde liten strand. Justin hade dränkt mig mer än tjugo gånger som hämnd, innan jag sa att jag ville sola.
Selena hade redan börjat där hon låg stilla på sanden.
Jag la mig bredvid henne med ett vakande öga på Justin.
Han la sig ner bredvid Selena med ett flin mot mig.
Jag lipade och blundade.

Efter några timmar på stranden var jag utsvulten. Så vi bestämde oss för att gå till mitt hus.
Justin fick låna en tröja från min brorsa för att jag hade dränkt hans i vattnet. Jag, vars tröja var både sandig och blöt, tog bara en annan.
Vi satt och åt bacon och bröd (Jag har dålig fantasi, och jag vägrade låta Justin laga mat.) när vi började prata om Marc.
”Hur är det med honom?” Frågade Justin. Jag ryckte på axlarna.
”Vem är Marc?” Frågade Selena. Justin började förklara om första gången de träffats.
Jag ställde mig upp med munnen full av mat och gick upp till mitt rum.
Jag kollade ut genom fönstret. Där satt han. Men en annan bok i famnen. Jag öppnade mitt fönster och kastade en penna på hans.
Han tittade förvånat upp. Sen log han.
Han öppnade fönstret och kollade på mig med ett höjt ögonbryn.
”Kom över.” 
”Okej.” Han klättrade snabbt över och följde med mig ner medan jag berättade om Selena.
Vi kom ner till bordet. Båda kollade på oss.
”Hej.” De hälsade på varandra och efter någon minut pratade Marc och Selena om mobbning.
Vilket jag tyckte var extremt tråkigt.
Efter ett tiotal grimaser till Justin reste jag mig och satte mig vid teven.
Jag satte på 6:an och började kolla på Simpson.
Efter ett tag studsade soffan till och Justin satt sedan avslappnat och kollade på teven.

Jag tittade på honom. När han märkte det flinade han och vände huvudet mot mig.
”Förlåt.” Sa jag högt till honom.
”För kakan? Nä, det är lugnt.” Jag skakade på huvudet.
”Nej, jag menar för att jag var elak mot dig. Innan jag hamnade på sjukhuset. Jag borde inte ha snäst till dig, du var bara nyfiken.” Han log varmt mot mig.
”Det gör inget. Det var inte rätt av mig att ens tänka tanken. Det är liksom sådan person du är.”
”Nej, Justin. Det är inte jag.” Jag orkade inte fortsätta. Jag hade tänkt berätta allt. Om hur mitt ex dödat henne. Hur mitt skal byggdes upp och hur jag började bli elak mot personer.
Självklart hade jag inte fobi för kontakt, det var något jag intalat mig själv när jag inte ville vara i närheten av någon.
Innan jag hann tänka över det började jag berätta allt för honom, från början.

Jag märkte inte ens att jag grät innan han kramade om mig.
När mina tårar slutat komma och mina snyftningar tystnat lutade jag mig ifrån Justin och hans grepp om mig lossnade.
”Gud, vad pinsamt.” Jag började skratta åt mig själv.
”Hur kan du fortfarande ha humor?” Han flinade åt mig och gav mig en klapp på axeln innan han hjälpte mig upp ur soffan.
Jag kände mig som en hösäck när vi gick in i köket där Marc och Selena fortfarande pratade.
När de såg mina rödspränga ögon och Justins arm omkring mig gick de upp från bordet och ställde sig bredvid oss.
Jag skakade av mig Justins arm och log mot dem.
”Jag går upp en stund. Känn er som hemma.” När jag gick upp för trappan hörde jag att de frågade varandra vad som hänt mig.
Jag kände mig som en riktig tönt. 
Varför skulle jag börja gråta för? Varför kunde jag inte bara få leva mitt liv som en normal person?
Eller som jag gjorde förr. 
När jag var helt ensam, och världen gav mig allt jag ville ha.
När jag kom upp på mitt rum la jag mig i sängen med huvudet på kudden.
Jag suckade. Mitt rykte var så förstört.

Såklart skulle någon komma upp. När dörren till mitt rum öppnades lyfte jag upp mitt huvud och kollade upp på Selena. 
Hon log mot mig.
Jag log svagt tillbaka och satte mig upp.
Hon gick fram till mig och satte sig i sängen.
”Det där var så pinsamt.” Fick jag fram efter en lång stund av tystnad.
”Näedå. Man har rätt att visa sina känslor. Det ska inte vara pinsamt.” Hon log varmt mot mig.
”Men det är inte jag. Jag har aldrig varit såhär förut.” 
”Ibland finner man inte sig själv i början. Men när verkligheten kryper fram vet man vem man vill vara och vem man är.”
”Jag har aldrig vetat något om mitt liv, jag är så besatt av idag att jag inte tänker på framtiden.” Jag suckade och reste mig upp från sängen.
”Då är det kanske dags att ändra sig?” Hon sa det som en fråga, men jag såg att hon var seriös. Hon ville verkligen hjälpa mig, även fast jag precis träffat henne.

En timme senare satt vi och kollade på film i mitt rum. 
Jag kom inte ihåg vad filmen hette, men det var enormt mycket bilar i den och jag och Selena hade redan börjat småprata om annat.
”Hur är det med dig och Justin då?” Viskade jag till henne. Hon log stort.
”Åh. Han är så söt. Jag tror verkligen att han är den rätte.” Jag log tillbaka.
”Hur är det med dig och Marc?” Frågade hon tyst.
”Mig och Marc? Vad menar du? Vi är inte tillsammans.” Hon flinade åt mitt förvånade uttryck.
”Men han är så kär. Har du inte sett blickarna?” Jag skakade förfärat på huvudet.
Hon skrattade till och Justin gav oss en ond blick.
Jag lipade åt honom och Selena skrattade ännu högre.
”Ni kommer så bra överens.” Viskade hon till mig.
”Jag och Marc?” Hon skakade på huvudet. ”Du och Justin.” 
Jag höjde ett ögonbryn. ”Jaså? Hur kom du fram till det?” Hon ryckte på axlarna.
”Ni fungerar så bra ihop. Utan att bråka.” 
”Skojar du? Vi bråkar hela tiden.” Hon skakade på huvudet.
”Ni bråkar inte, ni bara..” Hon fnittrade till.
Justin blängde på henne. 

Efter den filmen var alla helt slut och utan att tänka oss för somnade vi alla i en hög på min säng.
Det var helt tyst i rummet när jag vaknade nästa morgon.
Morgonens sol lyste in genom fönstret. 
Jag satte mig upp och såg att de alla tre sov som stockar.
Justin låg farligt nära kanten, och jag kunde inte låta bli att putta ner honom.
Han skrek när han vaknade, vilket väckte alla andra. 
”VAD HÅLLER DU PÅ MED?!” Skrek han och jag började gapskratta och gick ut ur rummet innan han var pigg nog att jaga mig.

Jag satt och åt frukost när Marc kom ner. Jag kände mig genast obekväm när han satte sig bredvid mig och började prata.
”Lyssnar du eller?” Frågade han och kollade på mig.
”Va?” Han suckade och skakade på huvudet.